Etikettarkiv: Mamma

Bäst att hålla ryggen fri

Publicerad den av

4

DSC_1163

Jag fick brev från Swedbanks försäkring i veckan. Jag tecknade sjukförsäkring när vi var på banken och pratade ränta. Både lång och kort sjukförsäkring. Och tänka sig, det blev beviljat! De verkade inte tycka att jag var nån högriskkund. Och jag kan väl hålla med dem, jag brukar alltid vara vid god vigör. Pigg och frisk som vilket nöt som helst, som man brukar säga.

Fast det är klart, den långa sjukförsäkringen gällde med klausul (gällde inte allt). Orsaken var mina ryggproblem.

Ryggproblem? tänkte jag först. Jag har väl ändå inga problem med ryggen! Men så kom jag på vad de var ute efter. Under deras grundliga intervju hade jag uppgett att jag hade lite ont i ryggen under min graviditet. Det får ju tre av fyra gravida kvinnor och eftersom jag inte hade mer ont än att jag kunde jobba på som vanligt så hade jag inte i min vildaste fantasi trott att det skulle påverka min försäkring. Men Swedbank, de drog öronen åt sig!

På grund av mitt  invalida stycke till rygg kunde inte försäkringen gälla om jag i framtiden får några besvär från ryggen.

Inklusive halsryggen.

Eller besvär från huvudet.

Eller från nacken.

Eller skuldrorna.

Eller från axlarna.

Den gäller inte heller besvär från armarna.

Eller från sätesområdet.

Eller från benen.

 

Hur tänkte de där egentligen??

 

Ja, de måste ju tänkt att jag får ha hur ont i magen jag vill!

Halleluja! Känslan är berusande.

Otäck typ i skogen

Publicerad den av

6

Idag följde Rut med mig och hämtade posten. Nu när det varit så kallt har hon annars stannat halvvägs och suttit och jamat ihåligt tills Bäbisen och jag har kommit tillbaks.

Det är ett trevligt sällskap. Ivrigt småpratandes tar vi oss fram över stock och sten, sen kommer jag på mig, blir stel och ser mig om. De förstår väl att jag pratar med katten? Om någon tittar på mig tror de väl inte att jag går och pratar och fnittrar för mig själv? De måste väl ändå se att det är med katten?

Det är som i höstas när katterna, Bäbisen och jag gick på promenad i skogen. Katterna hade sprungit iväg gömt sig bakom en stor sten. Jag gick längs vägen och pratade högt och ljudligt med dem, och jag tror att jag skällde lite. Sen råkar jag vända mig om och ser att det går en man en bit bakom mig. För att visa att jag inte är ensam utan väntar in någon stannar jag genast och vänder mig helt om. För att verka trevlig tittar jag dessutom stint på honom ända tills han kommer fram. (Först efteråt förstår jag att det bara fick mig att verka creepy.) Mannen vägrar möta min blick utan tittar åt alla andra håll. När han går förbi säger jag ändå ”Hej!” och ler rart. ”Hej.” säger han och skyndar förbi. ”Ja, jag är ute och går med katterna jag!” säger jag och nickar allvarligt. ”Eh.. med katterna?” säger han och snabbar på stegen. ”Ja visst, med katterna. Och barnvagnen då.” förtydligar jag, nickar och ler stort. ”Eh, okej…” säger han förskräckt och skyndar förbi.

Jaha, ja det är möjligt att han tyckte att jag verkade lite konstig. Men vilken tur då att jag hade barnvagnen med mig! Då måste han väl ändå förstått att jag inte är helt tom i kolan, någon har ju ändå velat göra mig till mamma.

Fast så slår det mig – med mitt uppträdande trodde han nog att jag for runt i skogen med en tom barnvagn!

Hu, det är ju just såna som mig som man inte vill möta när man är ute och går ensam i skogen!

20121029_154350

Jisses! Här står ju en (tom?) barnvagn!

Mammor med tjocka glasögon

Publicerad den av

11

DSC_1088

Kan vara på sin plats att klargöra att allt i det här inlägget, tro det eller ej, är helt sant.

Vi bär alla våra glasögon. En del har tjockare glas än andra bara. Och många mammor har verkligen JÄTTEtjocka glasögon på sig. Dessa mammor kan dyka upp där man minst anar det men ofta hägrar de på Familjeliv där de ligger i vassen och lurpassar på intet ont anande stackars vanliga mammor.

”Är min dotter normal?” frågar någon. ”Hon är 3,5 månad och har inte börjat skratta än.”

En glasögonmamma hugger direkt. ” MIN dotter skrattade när hon var en månad! Man måste ju stimulera dem!”

En annan Glasögonmamma ger sig in i tråden.

”MIN dotter skrattade glatt redan när hon kom ut! Sen gick hon runt på förlossningen och tog alla i hand!” (Okej, det här sista kanske jag överdrev.)

”MIN 3-åring lägger pussel på 50 bitar!” läste syrran förskräckt på en annan tråd.

”Bara 50??? MIN dotter lägger pussel på 100 bitar, och då har hon inte ens fyllt 3 år!”

Dessa mammor finns även IRL (i det verkliga livet). Till exempel i fikarummet när jag berättade om ett 1-årskalas jag varit på och sa att det är så mysigt för nu har barnet börjat att prata – han säger både mamma, pappa och titta!

”VAFALLS!” hör jag från andra sidan av rummet. ”Ett år och pratar inte mer än så? När MIN son fyllde 1 år gick han själv runt på gårdsplanen och hälsade alla gästerna välkomna!”

Eller vad sägs om ”MIN dotter är så vältränad. Bara 2 år och redan magrutor!”

Ja… man kan i alla fall ha lite roligt åt dem, Glasögon-mammorna. (Fast mest är de förstås bara jobbiga.)

Har jag förresten sagt att MIN Bäbis nästan kryper nu? Och om man lyssnar riktigt noga när han skriker hör man att han egentligen bara försöker ropa ”Mammsen! Jag älskar dig!” Han är så duktig och framåt, MIN Bäbis!

Ha! Det här måste jag berätta om på Familjeliv!

Förkylda män igen

Publicerad den av

2

förkylning

Det är ju inte svårt att gissa vilka det är som suttit här och klickat! Och klickat. Och klickat.

Hu, de blir värre för varje år!

(internetanvändare = förkylda karlstackare)

”Kan du titta i min hals? Är den inte väldigt röd? … Nej, längre ner. Jo, men det var rött nyss. Jätterött. …Ta febern? Nä, den visar ändå aldrig rätt.”

Foto från DN 2013-01-26 http://www.dn.se/nyheter/sverige/ovanligt-kraftig-forkylningsvag-drabbar-landet

Stora Barn – Stora Bekymmer

Publicerad den av

7

20130201_142342Det är inte lätt att få tid över att skriva inlägg, jag prover nämligen på livet som tvåbarns-mor! Just nu har jag en Stor Bäbis och en Liten Bäbis att ta hand om. Ojojoj, hur kunde jag tycka att det var jobbigt med en?

De säger att ju större bebisarna blir, desto mer kan de roa sig på egen hand. Men jag vet inte jag. Inte för att klaga – den Stora Bäbisen är söt på alla vis – men han är så gnällig! Och är han sur går det inte att distrahera honom med något annat (Var inte ledsen… titta där! Ser du fågeln?) Det gick några gånger men sen genomskådade han det och nu kör han sin klagolåt ända tills han får all min sympati. Visst – ibland kan Bäbisarna roa varandra men om nån blir ledsen är det som om de eggar upp varandra. Det blir ett himla daltande.

Det är väl som de säger, små Bäbisar – små bekymmer och stora Bäbisar – stora bekymmer.

Så jag längtar verkligen efter att den Stora Bäbisen ska bli frisk från sin förkylning. Då kanske han blir gamla vanliga Pappsen igen.

Lite roar småbarn?

Publicerad den av

5

Är jag vaken sover ingen

Denna eftermiddag har Bäbisen verkligen klätt bra i den här tröjan. Det kunde också ha stått ”När jag är vaken vill jag ha ALL uppmärksamhet och ändå blir jag inte nöjd. Och sova vägrar jag.” utan att man hade kunnat klandra honom för att komma med osanning.

Man får bära och vagga, sjunga och vyssja, prata och vissla… Dra i speldosan, dansa lite, slå takten med babygymet och göra grimaser… Hundra saker på samma gång för att hålla Bäbisen någorlunda tillfreds.

Men så oroar man sig för att man gör för mycket saker. Tänk om det blir överstimulans?

Jag har ju så svårt för att somna på kvällen när jag har varit för överstimulerad.

Goda råd?

Publicerad den av

5

Det vanligaste rådet man får som nybliven mamma är ”Ta vara på tiden!” Det är ett fint råd, men kan också kännas som ett hån om man har en bebis med magont och man bär och bär och räknar ner veckorna tills de första tre månaderna har gått.

Det näst vanligaste rådet är ”Var rädda om varandra!” Folk verkar tro att småbarnsår och sömnlöshet gör att man grälar mer än nånsin.

Så är det nu inte! Det har aldrig varit så smidigt att lösa irritationer som med en Bäbis i huset. Det är så enkelt när man kan ta allt via B. Dessutom blir budskapet mycket tydligare när man alltid säger allt minst två gånger.

”Jaa, visst måste Pappsen raka sig? Bäbisen tycker att Pappsen måste raka sig! Jaa, det tycker han. Bäbisen ser snart inte skillnad på Pappsen och katterna. Nää, det gör inte Bäbisen.”

Pappsen?

Pappsen går och rakar sig.

Och i motsatt riktning.

”Vad tror du, Bäbisen? Kan Mammsen hämta babysittern? Ja, kan Mammsen det?”

Tystnad.

”Kan Mammsen hämta babysittern, tror du? Tänk vad bra om Mammsen kunde komma med babysittern.”

Tystnad.

Pappsen hämtar babysittern.

Huslån, Viktiga Pärmen och andra fadäser

Publicerad den av

8

Vi var på banken för ett tag sen och diskuterade ränta för huslånet.  Det är lite svårt att koncentrera sig när man har Bäbisen med sig så han var hos sin mormor under tiden.

Som tur var hade vi tagit med en Viktig Pärm där jag hela tiden kunde sätta in alla papper, som bankkvinnan samarbetsvilligt slog hål i, så fort vi fick dem. Jag tror att det gjorde att vi verkade åtminstone något samlade och ordentliga. ”Jaha, då sätter jag in dem här direkt då, i Pärmen För Viktiga Papper, under fliken Viktiga Papper.” sa jag och såg Viktig ut.

För det är lite svårt att koncentrera sig när man inte har Bäbisen med sig också. Tankarna flyger hela tiden iväg. ”… rörlig ränta eller bunden ränta… hur många år… Bäbisens sammetslena blick… blablabla… och så måste ni till ställning till försäkringar, knubbiga små lår, avbetalningsplan och Bäbisgråt…”

”Är det första gången ni lämnar bort honom?” frågade bankkvinnan till slut.

”Nej då, vi har lämnat bort honom flera gånger och det har ALDRIG gått bra!” sa jag och spände blicken i henne så att hon skulle förstå situationens allvar.

Men Pappsen måste förstöra.

”Det gick ju bra förra gången…” 

”Ja, just det! Förra gången gick ju faktiskt bra. Då grät han inte riktigt hela tiden.”  slätade jag över Pappsens lilla fadäs.

”Ni ska se att när ni kommer till mormor, så kommer han att sova så sött så.” sa bankkvinnan. Jag himlade med ögonen, log lite artigt och knackade i Pärmen.

Till slut lyckades jag ändå resa mig och med handen på dörrhandtaget säga ”Nu måste jag gå! Jag känner att han är hungrig!”

När jag kom till mormor sov Bäbisen så sött så.

Strax ringde de från banken och sa att både Pärmen Med Viktiga Papper och prospektet på huset låg kvar på deras kontor. Jaha, en liten miss kanske men Pappsen räddade oss genom att redan dagen därpå svänga förbi banken.

Några dagar senare kom prospektet på posten.

5-månaders-vaccination

Publicerad den av

3

Idag var det dags för Bäbisens påfyllnadsdos av vaccinationen. Det gick mycket bättre den här gången. Senast fanns det bara en sköterska i huset så han fick sprutorna i omgångar. Just som han hämtat sig lite efter första sticket och tänkte att hon kanske inte var så tokig ändå, tanten, ja då högg hon honom i andra låret! Klart att han blev besviken och ledsen då! 

På kvällen fick han feber och blev blek. Jag hade läst på Familjeliv att om de blir bleka efter vaccination ska man åka AKUT till sjukhus. Och Bäbisen var KRITVIT! Och skrek fruktansvärt. Jag var nära att krypa ur skinnet och Pappsen var paralyserad. ”Ring sjukvårdsupplysningen” ropade jag och tog febern igen på B. Men när Pappsen fick prata med en sjuksköterska blev han oerhört rofylld. ”Nej, det är ganska lugnt nu. Han sitter hos sin mamma och äter. Nej, inte skriker han nu inte.” sa Pappsen rart. ”Men säg att han är blek!” ropade jag. Fast det brydde de sig inte om. Källan på Familjeliv var falsk.

Vid läggdags hade Bäbisen ändå nästan 39 i feber så då gav vi alvedon. Sen lugnade det sig.

Så nu får vi se hur den här kvällen blir. Just nu sover han men är överlag trött och gnällig. I vanliga fall är han pigg och gnällig så lite påverkad är han redan.