Det är inte lätt att ha en Pappsen hemma. Det går inte att prata med karlar, det blir bara goddag yxskaft hela tiden. Eller är det bara så att han inte riktigt lyssnar?
Lördag middag. Pappsen ska värma mat till Bäbisen.
Jag:
”Vi har en skål med mosade grönsaker som jag glömde ge Bäbisen förra målet. Och så har vi en halv köpeburk som blev kvar från igår. Jag tänkte att vi kunde blanda dem så blir det lagom till en måltid. Jag ställde båda burkarna på samma hylla i kylen så kan du bara värma dem sen när du ska mata. Det blir lagom också eftersom det var bitar för tuggträning i burken och det är han ju inte är så van vid. Då blir det bara lite lagom med bitar när vi blandar med grönsakerna.”
”Ja”. Säger Pappsen.
Ett litet tag senare.
”Har vi nåt mer vi kan ge honom, han blev inte mätt på det som var kvar i den här burken!” (bara gett ena burken)
Lördag lunch. Vi ska äta färdig tomatsoppa med keso. Jag har mikrat min portion och Pappsen ska göra sin.
Jag:
”Jag råkade värma keson också! Jag värmde soppan och sen hade jag i keso men när jag skulle äta var det alldeles kallt så jag var tvungen att värma den lite till med keson i. Det var lite synd, det som är så gott när keson är kall.”
”Jaha”, säger pappsen.
När han ska mikra.
”Hur gör man med keson? Värmer man den också?”
Kort och koncist på lördag eftermiddag.
Jag:
”Pumpen som ligger där ute – hör den till poolen eller till dammen?”
”Ja.”
Söndag kväll. Vi ska göra tacos lite oplanerat.
Jag:
”Jag har inte handlat till tacos, jag köpte bara en påse tacochips. Vi kan göra tacos ändå men vi har inga tortillas och inte så jättemycket grönsaker men vi får nöja oss med chipsen.”
”Ja”, säger Pappsen.
När vi ska äta:
”Ska vi bara ha chipsen eller ska vi ta tortilla med?
Hur står du ut? undrar ni säkert. Ja, det kan man verkligen undra! Det är inte helt enkelt men han får massera mina tår på kvällarna och så tycker jag om att han alltid skrattar när jag gör ”Hakan”. Och jag älskar att göra ”Hakan”!
En mild version av ”Hakan”.
(Och så är han ganska snygg också.)
LillaLina 