Dragen vid näsan

Det känns som att jag har blivit helt skallig på sista tiden. Graviditetshormonerna gör ju så att man nästan inte tappar nåt hår alls och när de klingat av tar man igen allt man borde ha tappat tidigare. På ganska kort tid!

Men ändå, inte var jag så här tunnhårig innan jag blev gravid?

Nä, visst ja vi har ju den här lilla boven i dramat. Det är ju han som sliter loss hårstrån så snart han kommer åt.

DSC_1313

Bäbisen är stark och rycker och drar i allt han kan.

DSC_1314 - Kopia

Och jag som trott att jag bara inbillat mig när jag tyckt att näsan sett ovanligt lång ut!

Det är väl som de säger. Kroppen blir inte blir densamma efter att man fått barn.

En sjangserad mamma

Det är lätt att man sjangserar när man har blivit mamma. Utseendet har inte så hög prioritet längre, får man en stund över när Bäbisen sover finns det annat som behöver göras. Kanske ligger det en kaka och ropar i frysen? Eller ligger det kanske två kakor och ropar i frysen?

När man träffar någon som får se ens förfall måste man ursäkta sig lite, säga att man inte hunnit fixa till sig. Fast ändå har man dagen till ära både satt i linserna och tagit deodorant!

Det är samma med det evigt röriga hemmet. Man städar som en tok för att få bort det värsta innan någon ska komma. Sen ursäktar man sig förstås om någon kommer ”Oj, jag har visst inte hunnit städa på ett tag!” Då verkar det åtminstone inte riktigt så illa.

Och samma trasor tar man på sig – dag efter dag. Bäbisen bryr sig ju inte om vad mammsen har på sig (det är delvis därför jag tycker så mycket om honom)Samma mysbyxor jämt. Och min Bästa Tröja jag alltid har nu, den skulle jag aldrig visat mig i förr! Nä, då var man alltid välstylad och hade snygga kläder.

Se bara, vilken välstylad pingla jag var.

20110424204

Bästa Tröjan är lagom stor

Nä, visst ja. Det var ju precis likadant innan jag fick barn.

BF2-A002

Skotthål i ryggen har den med, Bästa Tröjan

Kalljästa baguetter

solrosbaguett

Kalljäst är smidigt och gott! Här är ett recept på kalljästa baguetter med solrosfrön.

Dagen innan du bakar:

25 gram jäst
5 dl kallt vatten
1 msk socker
2 msk olja
1 dl solrosfrön
12-13 dl vetemjöl special
1 msk salt (sätts till när du arbetat degen en stund)

Lös upp jästen med vattnet i en ganska stor bunke (eftersom degen kommer att jäsa.) Tillsätt socker, olja, solrosfrön och mjöl. Vänta med saltet eftersom det motverkar degens seghet. Arbeta degen ganska länge, cirka 5 minuter.

Häll i saltet och arbeta degen cirka 5 minuter till!

Ha plastfolie över bunken och sätt in i kylen över natten.

Samma dag:

Häll upp degen på mjölat bakbord och dela i 4 delar. Knåda inte utan dra ut delarna till längder. Gör dem gärna lite platta och vik ihop degen på längden så blir baguetterna högre.

Lägg på plåt med bakplåtspapper.

Sätt ugnen på 250 grader.

Låt bröden jäsa i 30 minuter.

Pensla med vatten och strö gärna över solrosfrön och lite flingsalt.

Grädda mitt i ugnen i 15 minuter.

Stäng av ugnen och baka i ytterligare 5-10 minuter.

Jättegott till förmiddagsfikat!

YOHIO vinner melodifestivalen 2013

Det här är en blandning av hur jag tror att det kommer att gå och hur jag tycker att det ska gå! Men jag tippar YOHIO som vinnare ändå! Resten kan gå lite hur som helst.

yohio 1. YOHIO. Bra låt, snyggt framträdande. Sverige är ett jämställt land på många plan, det kan vi visa genom att skicka en pojke som ser ut som en söt tjej till finalen i ESC, tycker jag.

anton e 2. Anton Ewald. Grymt framträdande. Snygg dans, tuffa kläder, bra koreografi. Låten är också bra, lite tjatig men ”aaooh” räddar upp den. Eftersom han kommer från Andra chansen kommer han förmodligen inte att komma så här högt upp, men jag hoppas det!

robin 3. Robin Stjernberg. En låt som växer ju fler gånger man hör den. Kommer visserligen också från Andra chansen men kan ju göra en Alcazar.

STate-Of-Drama1 4. State of Drama. Snygg låt men känns mer som en radiolåt än som en mello-låt. Men ändå bra.

ulric5. Ulrik Munther. Nja, rätt poppis kille men not my cup of tea. Lite trist typ, men låten är okej.

david lindgren 6. David Lindgren. Många gillar honom och han har väl sin charm. Tur det när låten är så fruktansvärt tjatig.

sean banan 7. Sean Banan. Älskad och hatad. Men det är väl en harmlös och rolig kille. Roligast för barnen kanske. Och en rätt trallvänlig låt.

ravaillacz 8. Ravaillacz. Jag gillar dessa herrar! Men många andra retar sig på dem… Catchy och kul! Med en trallvänlig refräng… som sätter sig på huvudet!

ralf 9. Ralf Gyllenhammar. Kommer nog att få en betydligt bättre placering egentligen bara att det här inte är riktigt min smak. Fast det är trevligt med mycket brasor på scenen.

louise hoffsten 10. Louise Hoffsten. Kommer garanterat inte att komma sist egentligen. Enda tjejen i finalfältet så det är taskigt att tro att hon dessutom kommer att förlora. Men som sagt, i verkligheten gör hon säkert inte det, men jag tycker att det var ett alldeles för tråkigt bidrag. Verserna är riktigt okej, men refrängen är… tråkig. Och titeln låter som ett skämt.

Fina fisken

Nu känner jag att jag har kommit igång ordentligt med flytten. Pappsen har ju hållt på länge och planerat kök, köpt verktyg och renoverat. Jag har inte gjort så väldigt mycket. Jag har visserligen varit inne i tänket ett tag, försökt organisera så att flytten ska gå så smidigt som möjligt. Ett exempel är att jag istället för att använda många olika schampoflaskor samtidigt har hållt mig till en enda. På så vis har jag gjort slut på dem en i taget så det inte ska bli så många att packa. Hittills har jag blivit av med två flaskor. Det är ändå väldigt bra.

Men igår började jag köra flyttlass. Oftast får jag göra det när Bäbisen sover och Pappsen har kommit hem på kvällen för det går inte att få så mycket gjort när jag har hand om honom (Pappsen alltså). Har hunnit några vändor nu.

Och så har jag knytit an med grannarna. Sånt är också viktigt. Igår fick jag till exempel en gädda av grannkarln.

Det känns som att jag får gäddor ganska ofta när folk ska vara trevligt mot mig. Är det vanligt? Hör det till god sed att ge bort en gädda då och då eller är det bara till mig? (”Här kommer jag med den obligatoriska gäddan!”)

Visst har det hänt att jag fått strömming och en och annan gös också men oftast blir det gäddor. Jag kanske ser ut som en liten gädda, kan det vara därför (eller liten och liten, i såna fall skulle det vara en ganska så stor gädda!)

Men om de går på utseende när de skänker sin fångst är det ändå tur att det är jag som får fisken. Skulle de ge den till Pappsen skulle vi bara få blobfish. Och den är väl utrotningshotad?

image_thumb[1]

Stress i kassakön

11434612-origpic-feae9e

Igår var Bäbisen och jag och storhandlade. Jag tycker inte om att åka och handla med Bäbisen! Numera är han visserligen oftast nöjd och tillfreds men man är ändå lite nervös över att han ska börja vråla otröstligt mitt inne i affären. Fast jag lyckades faktiskt plöja mig igenom hela min långa lista medan Bäbisen bara tittade sig storögt omkring.

Men kassan är alltid ett orosmoment. Bäbisen kan börja lessna av att vi inte rör oss framåt så fort, ungefär där kan han bli lite för varm om jag inte knäppt av honom lagom mycket och där kan han känna av att jag är lite stressad.

Med mitt berg av varor och fick jag snabbt en lång kö efter mig. Och precis bakom mig stod en (sur) medelålders man och tryckte. Jag kände verkligen hur han stirrade mot oss när jag började fibbla i kassan ”jag ska ha en blöjrabatt här nånstans… tror jag… och jag ska ha en rabatt på tvättlappar nånstans också… och visst ja… den här checken, kan man lösa in den här? Och vänta, jag ska ha en vanlig rabattkupong också, jag måste bara leta lite… förreststen, trisslotter – löser ni in dem i kassan?” mumlade jag medan jag frenetiskt bläddrade bland alla kvitton i plånboken. När mannen dessutom började frusta vände jag mig om för att be om ursäkt. Men då visar det sig att han har fullt upp med att göra roliga miner åt Bäbisen!

”Oj, vad han kikar på mig!” ropar mannen glatt. ”Han har kikat på mig så pass hela tiden!” Och så frustar han lite igen för att få Bäbisen att le. ”Ja, vilken liten raring!” utbrister han med ett strålande leende.

Han var visst igen sur gubbe. Han var en glad gubbe!

Och jag borde inte vara förvånad. Varenda gång jag har varit och handlat med Bäbisen har jag känt mig stressad för personen bakom oss, men varje gång har det visat sig att de bara gullat och pratat med Bäbisen. Otroligt.

Jag blir så glad över människor som är så snälla och trevliga!

Jag älskar att åka och handla med Bäbisen!

Succé med bidé

bidé

Medan Pappsen sätter takpanel i nya köket har jag passat på att städa. De har nog städat skapligt efter sig men jag vill ändå städa så att jag känner att det är rent och fräscht. Jag började med toaletten. Det får ta en hel dag! tänkte jag, bara jag vet att det är rent överallt!

Det tog två dagar. Första två timmarna hann jag bara med två badrumsskåp. Jag är fruktansvärt pedantiskt när jag städar efter andra människor. Men man kan ju bara inte göra det lite halvdant! Jag får för mig att all smuts är antingen avföringspartiklar eller nåt gammalt som ramlat ut ur munnen när man borstat tänderna lite för kraftfullt. Och sånt måste man ju ha nolltolerans inför. (Jag ställer tandborsten här – med de tre bajspartiklarna till höger och den intorkade fläskkarrébiten till vänster.

Det står en bidé i badrummet. Den hade vi tänkt kasta ut ögonaböj. Vi vill ju inte bli retade för att vi har en bidé liksom.

”Bidé bidé,
en dum idé,
bidé bidé,
det är passé!”

sjöng jag medan jag fejade.

Men ju mer jag städade, desto mer började jag att gilla min bidé! När man gör rent toaletten och vill skölja ur trasan emellanåt, inte vill man göra det i handfatet då! Det blir äckligt. Och man vill ju verkligen inte ta samma skitiga trasa hela vägen. Då får man använda pappersdukar.

Om man inte har en bidé!

Då kan man skölja ur trasan i den! Mycket lämpligt.

Man kan även använda slangen till att spola rent runt toalettsitsen.

Från sin bidé!

Och när jag skulle skura golven. Var tog jag vatten från då?

Min bidé! 

Och när jag sen skulle hälla ut det smutsiga vattnet – vart gjorde jag det då?

I min bidé!

En sån bra liten grej! Hur har jag klarat toalettstädningen tidigare?

Bidé bidé
en bra idé
bidé bidé
en sån succé!

Pappsen bjuder till

DSC_1107

Vad är det med karlar egentligen? När det ska handlas mat, vem är det då som tar på sig spenderbyxorna? Vem är det som springer lite före vagnen och med ett glatt bräkande slänger i alla möjliga delikatesser och som alltid kommer hem med ”överaskningar” (chips och blue-ray-film) när han får handla själv?

Men vem är det sen som klagar och undrar varför det går åt så mycket pengar till matkontot? ”Va! Går det åt så mycket pengar till MAT? Det kan väl inte stämma – det här kan inte vara normalt!” Och så får JAG dåligt samvete eftersom det är jag som har huvudansvaret för maten. Och så lagar man linsgrytor var och varannan dag för att komma billigare undan. Men blir han gladare för det?

Nä, när det är dags att planera matsedel – då är alla besparingar glömda!

”Jag tänkte att vi kunde laga nåt gott till din namnsdag. Vill du ha nåt särskilt?” frågar jag Pappsen.

”Ja.. oxfilé kanske?”

Oxfilé! Jag hade snarare tänkt mig nåt i stil med tacos eller baconlindad kycklingfilé.

Men ska vi bjuda folk på middag, ja då snålas det igen. Då går han med motspjärniga steg en bit bakom vagnen och försöker hålla priset nere. ”Nä, det där kan de vara utan! Nä, så mycket går de inte åt! Det räcker med ett paket!” säger Pappsen och plockar ur.

Fast sen när gästerna är på plats, då slås det minsann på stort igen.

Ett typiskt exempel är till nyår förra året (ja, det var länge sen vi bjöd hem folk på middag!). Vi var på systemet och skulle köpa nåt mousserande vin till välkomstdrinken. När jag lägger flaskorna i korgen tappar Pappsen hakan. ”Fyra flaskor? Så mycket går det inte åt! Det räcker med två!” protesterar han med vilt uppspärrade ögon. ”Nä, men det måste vara minst tre för att det ska bli varsitt glas.” säger jag. ”Jaha, ja tre flaskor då. Det ska inte bli nån påfyllning!” deklarerar Pappsen bestämt och ställer tillbaks en flaska.

På kvällen när den första gruppen gäster har anlänt serverar jag alla varsitt glas, (själv tar jag bara ett halvt för att vara säker på att det ska räcka). Medan jag börjar smutta lite sväljer Pappsen sitt vin i en enda klunk. ”Vilka vill ha mer?!” ropar Pappsen medan han fyller på sitt glas till bredden. Förstås vill de ha påfyllning och medan Pappsen generöst fyller på så måste JAG komma som en riktig snåljåp och gnälla ”Nä, det går inte! Då räcker det inte till de andra gästerna… man får bara ta ett glas var…”

(Usch! Så sur jag blir när han ställer mig i en sån sits. Jag vill verkligen inte framstå som den snåla typen.)

”Inte då!” säger Pappsen och fyller på de andras glas också.

Mot alla odds så räckte vinet ändå eftersom oväntat  många ville ha alkoholfritt.

Man kan hoppas att det var sista gången jag lyssnade på Pappsen i ett sånt läge. Men förmodligen inte – karlar har en nästan övernaturlig förmåga att låta övertygande, fast de ofta inte vet vad de pratar om!

 

Idag rev vi ut köket!

Idag har varit en rolig dag! Större delen av min familj har varit och hjälpt till att riva ur köket i nya huset. Skoj när alla står och bänder och sliter och åstadkommer så mycket! Mamma hade med kaffe och muffins som vi fikade på i uterummet. Bra med en hjälpsam familj!

Syskonbarnen trivdes också. Det är härligt med barn, de ser saker ur en annan synvinkel och hittar skatter överallt. Titta här bara! Draperiet som vi rivit ner – det var ju som en massa jättelånga halsband i vackra färger! Det ville de hemskt gärna ta med hem! Det tyckte deras hjälpsamma morbror också att de skulle göra.

draperi - Kopia

Bäbisen tycker också om sitt nya hus. Mycket spännande att titta på! Det verkar alltid hända nåt skoj där, tycker han. Betydligt mer livat än att bara sitta hemma och glo på Mammsen hela dagarna. Varför har vi inte gjort sånt här kul varje dag?

DSC_1251 - Kopia

Och så här såg köket ut på eftermiddan idag. Sen försvann fläkten också.

kök

Så nu blir det en slapparkväll med ett glas vin till andra chansen efter dagens slit. (Okej, jag har inte slitit mycket idag, mest burit på Bäbisen och tryckt i mig några muffins och en del tårta. Och nån kaka här och där. Men det kan vara nog så krävande för en avdankad mamma.)

Första dagen i nya huset!

Idag fick vi tillträde till nya huset! Tjoho, så kul! Jättekonstigt att vi äntligen har vårat alldeles egna hus! Och skönt!

Vi var hos mäklaren imorse och gjorde klart köpet. Och vi skötte oss väldigt bra, undertecknade allt på precis rätt ställen. Jag kände mig så nöjd att jag nästan började leta efter en skål med små gummidjur och bokmärken som jag skulle få välja bland. Jag hittade ingen men mäklaren önskade oss i alla fall trevlig helg. Lite tidigt tyckte jag eftersom det bara är måndag, men jag låtsades som att det regnade.

Sen kom svärfar med tårta för att gratulera oss till köpet.

DSC_1229 (2)

Katterna har också fått bekanta sig med huset. De följde med mig och barnvagnen. Rut kände sig rätt framåt men Matilda var nära att vända hem flera gånger.

20130228_121059

Väl på plats var Rut riktigt hemtam. Efter ett tag kunde jag inte hitta henne i trädgården men till slut hörde jag att det jamade uppe i pergolan.

20130228_124735

Sen slank hon in genom dörren och utforskade själva huset också. Rut har alltid älskat trappor som man kan kika fram genom. Det har hon saknat!

ruttrapp

Stackars Matilda låg gömd under häcken hela tiden och vågade inte komma fram. Vi fick inte med henne hem utan får ta en vända till huset nu ikväll och se om vi hittar henne.

Sen var det dags att börja med renoveringen av köket! Rörmokaren kom och kopplade ur vattnet (så fint att han kunde komma fast det är lördag, tänkte jag) och Pappsen började montera ner de gamla skåpen.

Det här är våran före-bild. Får se hur lång tid det tar innan vi kan åstadkomma en efter-bild…

DSC_1249