Hur hälsar du?

Det är roligt det här hur man hälsar på varandra! Jag har tänkt på det ett tag nu.

Oftast svarar man med precis samma ord och samma tonfall som den som hejar på en.

Hejhej!” – ”Hejhej!”

Godmorgon!” – ”Godmorgon!”

Tja!” – ”Tja!”

Så låter det på morgonen när jag tar mig fram genom korridoren på väg mot omklädningsrummet.

Sen möter jag ännu en kollega.

”Heeej!” hälsar jag och möts av ett:

Godmorgon!”

Och då blir jag så imponerad!!

Det måste vara riktigt starka och självsäkra människor som svarar med ett helt annat ord och ett annat tonläge, tänker jag.

Jag (mitt mähä) hör ju till den typ som slentrianmässigt svarar som jag blir hälsad.

Hur hälsar du?

Fast ibland händer det att jag är styv i korken och svarar med ett annat mynt! Fast bara mot såna som är mindre.

Fast ibland händer det att jag är styv i korken och svarar med ett annat mynt! Fast bara mot såna som är mindre.

Bullar med vaniljkräm

Jag tycker väldigt mycket om vaniljkräm! Förut bakade jag vaniljbullar ganska ofta och de var supergoda nybakade men jag tyckte inte att de gick så bra att frysa. Så nu har jag testat detta!

Vanliga bullar som jag spritsade vaniljkräm i. Jättegott! Du kan förstås bara baka dina bullat som vanligt och sen ha i vaniljkräm, men jag slänger ut mitt recept här.

DSC_0848

Bullar fyllda med vaniljkräm 30 st

Deg
1 pkt jäst
5 dl mjölk (gärna standard)
125 g smör
1 dl socker
1 tsk salt
1 msk malen/stött kardemumma
ev 1 msk vanillinsocker
750 g vetemjöl

Fyllning
125 g rumsvarmt smör
1,5 dl socker
2 msk vanillinsocker.

Vaniljkräm (Jag gjorde det enkelt för mig och använde marsan vaniljkräm.)
5 tsk marsanpulver
2 dl mjölk

Sockerlag
1 dl vatten som får koka upp med 1 dl strösocker. Se till att allt socker löser upp sig.

Smula jästen i en bunke.

Smält smör i en kastrull. Tillsätt mjölken och låt den bli ljummen.

Häll det över jästen och blanda tills den löst upp sig.

Tillsätt salt, socker, vanillinpulver och kardemumma.

Arbeta in mjölet.

Jäs övertäckt i cirka 1 h.

Rör ner marsanpulvret i kall mjölk.

Låt stå kallt.

Utbakning

Dela degen i två delar.

Kavla ut till rektanglar.

Bred rumsvarmt smör på degen och strö över socker och vanilllinpulver.

Rulla ihop och skär rullen till snäckor. Varje del blir cirka 15 st om man vill ha dem lite större.

Lägg dem på plåt med bakplåtspapper. Spritsa ner vaniljkräm i mitten på bullarna. Strö ev. över pärlsocker.

(Men ska jag inte pensla med ägg, tänker du kanske? Nej nej, det är omodernt. Numera penslar man sockerlag på bullarna när man tagit ut dem ur ugnen. Då håller de sig mjuka längre och blir ändå glansiga.)

Sätt ugnen på 225 grader.

Jäs övertäckta i 15-20 minuter.

Gör sockerlagen.

Grädda i 10-15 minuter.

Pensla sockerlagen över bullarna så fort du tagit ut dem ur ugnen.

Låt svalna under bakduk.

Nu har mina bullar varit i frysen ett par dagar men idag ska jag minsann se om de är goda även efter att de varit frysta. Det är jag övertygad om att de är och jag längtar redan!

En återkommande mardröm

Idag när jag skulle hämta paket hände det som jag drömt mardrömmar om i många år nu!

Bromsarna på bilen tog inte!

Jag körde in mot parkeringsrutan, började bromsa och jodå, till en början saktade bilen in, men sen så började den att rulla igen!

Fy! Jag bromsade så att tårna vitnade, hjärtat skenade och fingrarna famlade efter handbromsen. Men eftersom vi har elektronisk handbroms greppade fingrarna tomt i luften och jag var riktigt hjälplös.

Kanske var det för att det var en sandplan framför bilen som bromsarna inte tog? Hur långt skulle bilen kana? Munnen var vidöppen, jag pumpade friskt på bromsen och minen, ja den var skräckslagen!

Detta har ju varit min fasa sen jag började övningsköra!

Fast denna gång slutade det lyckligt.

Det var ett falsklarm, märkte jag när jag såg att det bara var bilen bredvid mig som backade ut.

Jaha, men det var ju bra då, tänkte jag, stängde munnen, tittade mig omkring och hoppades att ingen sett mitt minspel.

Fast det tog lång tid innan pulsen slog normalt igen…

mardröm

Nä, så här illa slutade det inte för mig. Inte denna gång…

Kryddig linsgryta

20140408-144952.jpg

Det här är en maträtt som jag verkligen gillar men när jag säger att den står på menyn så är det nästan som att folk anstränger sig för att inte rynka på näsan! Även Pappsen fast han varje gång vi äter det blir påmind om att han faktiskt tycker att det är riktigt gott!

Det är synd, det är en enkel och smakrik gryta och jag tycker att det är roligt med lite vegetarisk alternativ.

Kryddig linsgryta 4 port.

1 gul lök
olja
3 st pressade vitlöksklyftor
2 tsk gurkmeja
1 tsk chilipulver
2 tsk malen koriander
1 tsk malen spiskummin
2 dl gröna linser
8 dl vatten
1 buljontärning
1 msk tomatpuré
1 tsk salt
1 tsk socker
1 krm peppar

Finhacka löken.

Fräs vitlöken och kryddorna snabbt i olja. Var försiktig, det bränns väldigt lätt! Tillsätt löken och fräs lite till.

Häll i vatten, buljong och tomatpuré och låt koka tills linserna är mjuka, cirka 30 minuter. (Föredrar du linser med lite tuggmotstånd räcker det med 20 minuter och 7 dl vatten.)

Smaka av med salt, peppar och socker.

Ät grytan med bröd och yoghurt.

Jag brukar blanda yoghurten med örter. Är det sommar tar jag äppelmynta från trädgården, nu på vintern brukar jag slänga i torkad örtkrydda.

Jättegott, särskilt om man gillar vegetarisk mat med mycket smak!

 

Konsten att ta en selfie 2

Som sagt, det är svårt att ta en bra selfie! Fast även jag har lyckats riktigt bra ibland.

Kolla bara den här som jag tog för ett par månader sen, hela familjen i bild och glada tillsammans!

20140407-201740.jpg

Vilken bra selfie!

Hur lyckas man med detta?

Svaret är mycket tålamod och en himla massa försök…

20140407-201530.jpg

Vad gör du, Mammsen?

20140407-201539.jpg

Heeej! Tar du kort?
(Pappsen är insjunken i mobilen)

Jag kommer över!

Jag kommer över!

Mysigt!

Mysigt!

20140407-201605.jpg

Puss puss!

20140407-201612.jpg

Trodde du ja! Det är kameran jag vill åt.

Blir det bra så här?

Blir det bra så här?
(Pappsen är fortfarande djupt inne i mobilen)

Men vänta! Det här var ju kul!

Men vänta! Det här var ju kul!

Nä, grabbar nu får ni skärpa er! Vi ska få till en familje-selfie här! Titta hit, Pappsen!

Nä, grabbar nu får ni skärpa er! Vi ska få till en familje-selfie här! Pappsen ska också titta hit!

Okej, blir det bra så här?

Okej, blir det bra så här?

Eller så här?

Eller så här?

Eller kanske... så här!

Eller kanske… så här!

Konsten att ta en selfie!

Jag beundrar verkligen alla de som klarar av att ta bra selfies! Det är en riktig konst!

Först och främst ska man ju se bra ut, något som är nästan omöjligt i den vinkel och det avstånd som det blir när man tar kort på sig själv. Åtminstone för mig.

Sen ska man ju hamna i bild också. Jag skulle kunnat lägga upp massor av misslyckade selfies här där jag inte ens är med i bild, men jag raderar dem oftast direkt.

Fast här är en på hela familjen när vi var i uterummet tillsammans. De tio andra försöken tog jag bort eftersom ingen av oss var i bild då, här kom vi ju faktiskt med alla tre, även om jag bara bidrar med en hårtova.

20140406-193510.jpg

Sen ska man ju ha koll på att man inte har nåt i bakgrunden som stjäl uppmärksamhet också!

Här tar jag en selfie när jag tittar på en tomat (varför inte, liksom), omedveten om att övriga familjen kikar fram och följer det hela med spänning!

20130721_153841

Men visst, det är ändå rart!

Värre är det här. En ganska dålig bild på mig och dessutom är det nåt i bakgrunden som går och kliar sig i näsan!

20140406-193548.jpg

Och allra värst är nog detta! Ett foto där jag ser helt okej ut, är med i bild och i fullt fokus, men så har det där störande dykt upp i bakgrunden igen!

20140406-194111.jpgTack för den, Pappsen!

Två timmar i soffan!

Ja, såklart kommer jag att fortsätta lägga ut pinsamheter och annat trams! Men kanske varvar jag med recept eller trädgård nån gång ibland!

Nu är i alla fall Baby foot på!

20140405-195919.jpg

Det känns bra! Ska bli spännande att se hur bra det funkar. Pappsen är orolig, han verkar tro att fötterna ska frätas bort. Men då slipper han ju åtminstone mina kalla fötter om nätterna. (Och så har jag sagt att han ska få passa upp på mig i två timmar också, det kan bidra till hans skepsis!)

>

Tortillapizza

Nu har jag ju lättat på lite pinsamheter! Kanske finns det nån vän, släkting eller rent av nån gammal beundrare där ute som tycker att det är ruskigt genant att läsa om när jag sitter länge på offentliga toaletter eller släpper väder så det hörs? I så fall kommer ett helt städat inlägg här. Ett tips på snabb och god pizza till fredagkvällen!

Att använda tortilla som pizzabotten är väldigt snabbt och enkelt och det blir ruskigt gott! Eller kanske säger ni majspannkaka som min mamma? Fast jag och lillebrorsan hörde fel och trodde att hon sa B istället för M och det var hiskeligt roligt tyckte vi! ”Jaså, *ajspannkaka!” sa hon med uttryckslös min. Nej, ursäkta nu trillade jag dit igen… Låt oss säga tortilla!

Sen är det bara att ha på valfri fyllning! Och så in i ugnen på 225 grader tills pizzorna fått fin färg!

Senast vi gjorde detta hade vi tacosås kvar som vi blandade med chilisås till tomatsås. Det blev väldigt gott. Sen hade på skinka, pesto, paprika, mozzarella och riven ost.

Vi tänker göra tortillapizza imorgon och det blir nog en liknande variant då, för det var riktigt lyckat!

20130929_200613

Fast här ser jag att någon tjyvätit innan bilden togs. Usch, så fräckt!

 

 

Blev ni lurade igår då?

hemnet

Det känns som att det var lite lamt med aprilskämt i år. Själv blev jag blev inte riktigt lurad. Kanske borde jag lagt upp ett aprilskämt här men jag har tagit två års uppehåll med aprilskämt nu.

Den första april för två år sen var jag ledig och hade gott om tid på mig att luras.

Då letade vi fortfarande hus. Vi hade gått på en del visningar vid det laget, men inte hittat rätt. Men nu skickar jag varsitt meddelande till mina bröder om att vi äntligen blivit husägare och berättar vilket hus vi slagit till på. Jag låtsades att vi köpt ett hus mitt inne i samhället som legat ute jättelänge utan att någon nappat.

Det var nu så att det inte alls var något fel på huset, det var ett rart litet hus men absolut inte ett sånt som vi var ute efter. Jag tyckte att det var ganska uppenbart så trodde egentligen inte att jag skulle lyckas lura någon av dem.

Mycket riktigt svarar lillebrorsan direkt att han fattar att det är ett aprilskämt.

Efter ett tag svarar också min storebror.

”Vad fick ni ge?”

Jag får lite fjärilar i magen och undrar hur långt jag ska gå men bestämmer mig för att ange ett rimligt, men ändå högt, pris. Skriver att det är i högsta laget och egentligen inte det hus vi varit ute efter men nu orkar vi inte leta längre.

Han har fler frågor och jag svarar men sen kan jag inte hålla mig längre så efter ett tag skriver jag ”April april!”

Då blir det alldeles tyst i telefonen och jag misstänker att han inte tyckte att det var så kul att bli skojad med.

Vad jag inte visste var att storebrorsan just då var hos ett par i familjen som ville sälja huset som jag skämtade om.

När jag skickade meddelandet till honom berättade han för dem att deras mammas hus äntligen blivit sålt. De blev förstås jätteglada och följde förmodligen sms-konversationen med stort intresse.

Tills jag skickade att det var ett skämt…

Som att deras hus skulle vara så absurt att köpa att man till och med skämtade och gjorde narr över det.

Usch, så menade jag ju inte!

Förlåt!

Jag ska aldrig mer skämta om ett hus!

 

Mina mest pinsamma: 1

teliaJag var cirka 20 år, pluggade på universitetet och allt var frid och fröjd.

Jag hade kontantkort till mobilen och där här var när det plötsligt poppade upp automater där man till exempel kunde köpa refillkort. Vi hade flera på universitetet och nu skulle jag försöka köpa ett.

Det var jag och min killkompis. Även om vi pratade under tiden så följde jag noga instruktionerna på skärmen. Men det blev nåt datafel och jag fick inget refillkort. Då väntade jag på att apparaten skulle trycka ut mitt bankkort, men det gjorde den inte!

”Mitt bankkort!” ropade jag. ”Automaten slukade mitt kort!”

Min kompis kom till undsättning, men vilken knapp vi än tryckte på så kom det ändå inget kort!

Och jag som hade så bråttom och just hade tänkt att åka hem!

Som tur var hittade vi ett nummer man kunde ringa och min kompis fick prata och blev via telefonen vägledd att trycka på ännu fler knappar.

Men inget kort kom ut!

Han i andra änden försökte styra automaten från sig för att få kortet att komma fram.

Men det kom ändå inget kort!

Jag var ganska uppgiven och vi försökte att vara lite strama i telefonen. Att automaten ska sno ens kort! Det ska ju bara inte hända!

Till slut hade datakillen inget annat val än att komma ut till oss tillsammans med en mekaniker. Det var lite surt för vi fick vänta en halvtimme innan de kom!

De tryckte och tryckte, men inget hjälpte. Till slut fick mekanikern skruva isär automaten medan jag stressat tittade på och stampade med ena foten.

Men han hittade ändå inget kort!

Då fick han skruva isär automaten ännu mer!

Tills slut sa han uppgivet:

”Jag förstår inte vart kortet kan vara! Det borde ha dykt upp vid det här laget!”

”Mhm.” sa jag stressat.

Sen anande jag oråd. Jag smög bort en bit från de andra, gläntade på plånboken och…

…blev alldeles kall! Kortet låg prydligt instoppat på sin vanliga plats. Jag hade tagit ut det utan att tänka på det och sen bara inbillat mig att det hade fastnat!

Och där stod datakillen, mekanikern och min teknikintresserade kompis och rev sig i huvudet med automaten sönderplockad runt omkring sig.

Hur skulle jag kunna erkänna detta! Med min iskalla klump i magen övervägde jag att låtsas som ingenting. Men jag förstod att jag var tvungen att ge mig till känna!

”Hrmm, hihi, eh, ursäkta mig.” sa jag när jag närmade mig.

De tittade upp.

”Jag har hittat kortet! Det låg i plånboken. Hihi.” sa jag.

De suckade och så började de utan ett ord att skruva ihop automaten igen.

De var ändå snälla som inte skällde på mig och jag ville gärna försöka släta över det hela.

Jag letade febrilt efter nåt bra att säga. Eftersom jag skämdes så mycket hade jag lite svårt att tänka ut nåt passande men när de gick lyckades jag i alla fall klämma fram ett:

”Jag hoppas verkligen att automaten inte snodde mina 200 spänn!”