Etikettarkiv: Mamma

Fanns det fredagsmys förr?

Publicerad den av

8

Jo då, det blev tacos även för oss till fredagsmys! (Mycket mer mys blev det inte för Barnet ville inte somna om inte både Pappsen och jag låg bredvid i sängen och sen vaknade vi nu.)

Jag funderar lite på hur nytt ordet ”fredagsmys” är. Inte fanns det väl när jag var liten? Då hade söndagsmiddagen fortfarande en stark ställning i hemmet, men jag kan inte minnas nåt direkt fredagsmys? Visst tittade vi på Disneydags och kanske Fångarna på fortet eller Gladiatorerna men jag tror inte att vi åt nåt särskilt. Överhuvudtaget åt man ju mest mackor och oboy på kvällarna på den tiden, även om mamma till familjens jubel också gjorde varma mackor eller hemmagjord pizza ibland. Tacosen tror jag kom först när jag började bli tonåring, och då började också den första köpepizzan att dyka upp hemma hos oss!

Eller minns jag fel?

Hur ser fredagsmyset ut för er nu och hur var det innan tacosen gjorde entré i våra hem?

IMG_4524.JPG
Vi äter inte tacos varje fredag, men säkert varannan! Man tröttnar inte så lätt på det, och dessutom går det ju att variera sin tacos ganska mycket. Ikväll blev det nacho-tallrik med köttfärs, cheese-dip, sallad, svarta bönor, avokado, sallad, tomat, paprika, majs och jalapeno. Och med tacosås och vitlöks-creme fraiche till. Godast blir det om man först värmer chipsen och osten i mikron en liten stund innan man lägger på resten!

Man skulle kunna göra en dokusåpa på mitt jobb

Publicerad den av

13

Visst är det konstigt? Man är jätteordentlig nästan jämt som ingen märker, men om man nån gång slarvar – då är det alltid nån som kommer på en!

På jobbet är jag väldigt noga och skötsam. Jag ställer alltid in koppen i diskmaskinen enligt det maniskt fastställda schemat för hur allt ska stå, hämtar nya servetter om de börjar ta slut och gör aldrig skidbacke av osten under fredagsfikat.

För min egen del har jag inte så stor känsla för sånt där. Jag skulle kunna torka mig om munnen med tröjärmen och lämna kvar koppen på bordet till ett senare tillfälle, men jag är rädd att stöta mig med jobbets perfektionister. De är ganska rabiata och mina känsliga antenner försöker ständigt läsa av hur jag ska bete mig för att inte stöta mig med någon.

Igår var vi ett gäng kollegor som skulle ut och äta efter jobbet. De jag brukar umgås med hade slutat tidigt så jag skulle sällskapa med ett annat gäng på väg till restaurangen.

Jag kom till omklädningsrummet ganska sent och var rädd att de skulle glömma mig om jag inte var färdig i tid. Jag skyndade in på toaletten och när det visade sig att jag tog det sista av pappersrullen till händerna gjorde jag något som jag aldrig gör annars.

Jag struntade i att sätta i en ny!!

”Jag är nog den sista som går idag, ingen kommer att märka något och jag hittar ju inte till restaurangen själv om jag blir försenad…” tänkte jag stressat.

Vi var ett gäng inne i omklädningsrummet och när vi sen bytte om hördes ett avgrundsvrål… Jag vill inte återge de fula orden här men det var en häftig ramsa av svordomar uttalade med sådan ilska och förfäran att jag först trodde att någon gjort sig riktigt illa.

Men naturligtvis var jag inte sist in på toaletten den dagen.

Såklart uppdagades mitt slarv.

Förstås blev det inte av en lugn själ som helt enkelt satte i en ny rulle…

Ut ur toaletten rusade en av jobbets perfektionister! En av de med hetast temperament.

”Jag hatar när folk inte fyller på efter sig!” skrek hon svart i ögonen. ”Jag hinner inte fylla på!” fortsatte hon medan alla andra som var i rummet försiktigt höll med henne om att det var dåligt av den som gått innan.

Alla utom perfektionisten visste ju att det var jag…

Med gamnacke och hängande armar gick jag till toaletten och satte i en ny rulle…

IMG_4275.JPG
Nu förstår ni kanske varför jag är så rädd för att verka slarvig på jobbet…

PS. Förra veckan var det en annan perfektionist som tog strypgrepp på mig. Fast med en viss glimt i ögat intalar jag mig.

Glad att vara mamma i Sverige

Publicerad den av

3

Jag glömde säga att jag är glad över att vara mamma i just Sverige. Även om det känns tungt att lämna bort Barnet till dagis för att kunna jobba så får vi ändå vara hemma mycket med våra barn här.

En sak som jag gillar med mitt jobb är att vi kommer från så många olika länder. Jag tror att vi kommer från 16 olika nationaliteter och i fikarummet får jag lära mig mycket om andra kulturer!

Jag lyssnar på kvinnan från Serbien som bekymrat berättat att mammorna tidigt måste ut och jobba och inte har stora möjligheter till barnomsorg utan mormödrar och farmödrar får springa efter småbarnen. Och de kan vara trötta, sjuka och ha värk men ändå måste de orka långa dagar med många småbarn!

En kvinna från Filippinerna berättar att föräldrarna även där måste jobba tidigt och inte heller har rätt till semester på samma sätt som oss. Ofta har de barnflickor och när mamman kommer hem från jobbet börjar barnen att gråta för att de förstår att barnflickan måste gå hem. Sorgligt!

En kvinna från Iran berättar att mammorna nu har rätt till 6 månaders föräldraledigt vilket är en stor skillnad mot 40 dagar som gällde när hon bodde där!

Och ett land så nära som Holland har bara tre månaders föräldraledigt, sen ska man lämna ifrån sig bebisen och gå till jobbet!

Flera säger att man inte ammar barnen utan ger ersättning direkt. Det är bara de som inte har råd med ersättning som ammar, så att amma har setts som ett tecken på låg status.

Men det är säkert så att det är på väg att bli bättre även i de länderna, om det inte redan har blivit det.

Jag är ändå glad över att vi har det så bra just här!

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Sådan mamma är jag!

Publicerad den av

8

Jag har varit så trött i veckan att jag har somnat i soffan direkt efter maten! Det har varit några körigt dagar på jobbet och även om jag inte känner att jag stressat så mycket så verkar det ändå ha tagit musten ur mig.

Men hur som helst så har jag blivit utmanad på Instagram att skriva ner tio fakta om mig själv som mamma. Listor är alltid skoj så jag delar med mig även här!

1. Innan jag blev mamma hade jag en bild av att jag skulle vara ganska strikt och sträng mot mina barn. Jag trodde att jag skulle följa alla riktlinjer till punkt och pricka och få mycket lydiga barn.

2. Istället blev jag mjuk, snäll och lite slapp. Istället för att gå enligt regelboken har jag ursprunget som ideal. Visst sov man väl i samma grotta som sina barn på stenåldern? Då gör det väl inget om Barnet sover i samma rum, eller säng, som oss?

3. Jag älskar att läsa sagor! Och jag gör det med stor inlevelse och med många förställda röster!

4. Däremot tycker jag inte att det är så kul att ligga på golvet och brumma med traktorer och lastbilar heller. Inte att leka i sandlådan heller.

5. Jag tycker att det känns helt fel att man ska lämna bort sina barn så mycket för att kunna jobba. Vi vet ju att det är bäst för barnen att vara hemma med mamma eller pappa de första åren…

6. En del av mig vill vara hemmafru. Jag vill finnas där för Barnet, jag älskar att laga mat och baka och fixa i trädgården. Jag tycker till och med om att städa om jag bara har tid och lugn och ro (vilket jag ju aldrig har).

7. Jag skäms bara lite över att säga att jag låter Barnet leka med paddan för att jag ska få en del lugna stunder.

8. Som så många andra par har vi blivit mindre jämställda sen vi blev föräldrar. Jag som trodde att jag inte skulle tumma på detta! Tråkigt och jag hoppas att vi kan bättra oss.

9. Fast jag inte vill tjata vid matbordet finns det inget som gör mig så frustrerad som när Barnet vägrar att äta! Ordentlig mat har alltid varit så viktigt för mig!

10. Det som gör mig varmast i mammahjärtat är när jag får trösta och pyssla med Barnet. Det finns inget finare än att få stoppa om sitt barn om kvällen.

IMG_3273.JPG

Hur blev du som mamma eller pappa? Som du hade tänkt dig eller överraskade du också dig själv?

Händerna fulla

Publicerad den av

7

Jag har blivit så mjäkig med åren.

Eller jag har alltid varit snäll och mjäkig, men förut varvade jag det åtminstone med ett visst humör. Sen jag blev mamma har jag jättesvårt för att bli arg (och jag saknar det lite faktiskt, åtminstone Pappsen kunde väl få sig en känga ibland när det behövs?)

Men nä, jag är snäll och lam och tar gärna åt mig så fort något verkar vara fel.

I veckan var jag på McDonalds med Barnet. Eftersom jag inte vet vart jag har kanterna på bilen vill jag inte köra drive-in, så jag gick in och beställde. Det har jag inte gjort på åratal!

Vi skulle ta med oss maten och jag fick stå ganska länge och vänta medan jag försökte roa Barnet. När maten väl kom dumpade tjejen bara av en påse med min BigMac, kartongen med Barnets Happy Meal, stället med muggarna och vände ryggen till oss. Fast jag var enda kunden i kassan fick jag påkalla uppmärksamhet länge innan jag kunde få fram att jag ville ha mjölk till Barnet. Ovan som jag är trodde jag att det var det som ingick!

Sen kom det riktigt svåra. Att bära en fullproppad skötväska, en kartong och en påse och samtidigt försöka balansera ett ställ med skvimpande dricka. Dessutom helst hålla Barnet i handen som inte ville gå ut själv OCH öppna den tunga dörren ut. Jag lyckades med nöd och näppe baxa ut oss och precis innan dörren går igen bakom mig hör jag en ung tjej argt väsa ”Men herregud!” bakom mig.

Genast kände jag mig dum som inte hållit upp dörren för henne och hennes vänner, fast jag knappt kunde öppna dörren själv!

Jag vände mig om, bad så hemskt mycket om ursäkt och förklarade att jag inte sett att de kom, vilket jag inte heller hade.

Tjejen skrattade förläget och förklarade att det inte alls varit det hon menade, hon hade bara sett några som lämnade skräpet på bordet. Det gillade hon inte.

Så det löste sig ju ändå. Barnet åt gladeligen sin hamburgare och även Mamman frossade glatt! Fast nästa gång ska jag be om en kasse att lägga maten i! Och har de ingen kasse och inga kunder så får de väl följa mig ut och hålla upp dörren för mig…

Skogsluft och stensoppar

Publicerad den av

3

IMG_4392-0.JPG
Jag älskar att gå i skogen! Dofterna, lugnet, mossan och ormbunkarna, suset i träden! Och jag njuter så av alla nyanser av grönt! På något sätt fascinerar det mig!

Vi var på jakt efter kantareller. Dumt kanske eftersom det finns så mycket annan svamp att plocka. Jag som alltid rört mig i naturen och dessutom läst svampkurser under utbildningen känner ju ändå igen fler sorter.

Men igår hittade jag inga kantareller så det fick bli Karl-Johan! Jättebra att få tillfälle att plocka en ny svamp!

IMG_4395.JPG

IMG_4394.JPG

IMG_4389.JPG
Så det fick bli en svampomelett!

IMG_4397.JPG

IMG_4399.JPG
Närproducerat med ägg från bygden och med de egenplockade svamparna. Gott!

Utdrag från Wikipedia:
”Stensopp fick namnet Karljohansvamp efter kung Karl XIV Johan. Då den nye franske kungen kom till Sverige så lär han vid en genomgång fått veta att det rådde brist på mat i landet. Då han nyligen rest genom landet hade han sett den rikliga mängden av stensopp, varvid han på franska utbrast att folket kunde äta stensopp. Därefter anammades benämningen Karljohansvamp på svampen.”

Det hänger på håret!

Publicerad den av

8

Barnet har från första början vetat vad han tyckt och bestämt sagt ifrån om något inte passat honom. Det var tufft i början när vi inte förstod varandra, men nu kan vi oftast reda ut det.

Idag har vi morgonmyst i soffan. Barnet har fått titta på barn-tv och jag läser partiprogram för fullt! Jag har fortfarande inte bestämt mig helt!

Sen började Barnet att leka och jag gick ut i köket och plockade med disken. Efter ett tag gick jag ut i vardagsrummet igen för att kolla till honom.

När jag visade mig övergav han lastbilen, ställde sig käpprätt upp, knöt händerna i sidan och gormade medan han spände blicken i mig.

”Jag ser att du är arg.” sa jag. ”Vad är det som gör dig så arg?”

”Tofs!” ropade han och skakade på huvudet samtidigt som han förtvivlat sträckte armarna mot mitt hår.

Utan att tänka på det sätter jag alltid upp håret när jag plockar i köket.

Jag provade att ta ur tofsen igen. Barnet svarade med att skratta och nicka.

Sen kunde han fortsätta att leka!

Håhåjaja! Men lite full i skratt blev jag. Det är så roligt att få vara den här speciella personen i någons liv som en mamma är! En mamma med utsläppt hår, tydligen.

Hur som helst, helgen närmar sig! Jag behöver fylla på med barnkläder i större storlekar. Behöver du det med? Just nu får du 10% rabatt från Jollyroom. Annars finns inredningsprylar, leksaker, mammakläder m.m. Rabatten gäller såklart även på rea-varor! Gäller från 29/8 kl 17.00!

IMG_4374.JPG

Tabbar i vardagen

Publicerad den av

1

IMG_4360.JPG
Ibland visar det sig att man fått saker om bakfoten! Man tror att man haft koll och man kan ha gjort på samma sätt flera gånger, men sen visar det sig att man krånglat till det helt…

Låt mig ge ett par exempel!

Jag hade en kompis här för ett tag sen. En synnerligen smart och begåvad tjej! Det visade sig att hon har en likadan hållare för hushållspapper som vi har. Jag tror att jag fyllde på ny rulle och då utbrast hon:

”Åh, så du har fattat att man ska trycka in knappen!”

När hon skulle byta rulle första gången hade hon vridit och vänt på hållaren och till slut hittat en skruv på undersidan.

IMG_4359.JPGEftersom hon är en handlingskraftig kvinna hämtade hon en skruvmejsel och skruvade isär hållaren.

I krångligaste laget tyckte hon men fortsatte att ta fram skruvmejseln varje gång det var dags att fylla på ny rulle. Fram till den dag då hon provade att trycka in knappen på sidan och överraskande smidigt kunde ta loss delarna!

IMG_4358.JPG

IMG_4357.JPG

Haha! Jag fick verkligen ett gott skratt när hon berättade detta!

Själv kontrade jag med de gånger som jag lagt ut sms-konversationer eller liknande från mobilen på till exempel instagram. Jag har tagit fram kameran och fotat texten eller bilden från mobilen. Det har krävt många försök för att få med lagom mycket och ofta speglar sig blixten i bilden så att man inte ser vad det föreställer. När man väl fått en bra bild får man lägga in den i datorn, mejla den till sig själv, öppna mejlet i sin mobil, spara den och sen lägga ut den.

Oj, vad mycket enklare allt blev när Pappsen visade mig print screen! 😳

Tur att man lär sig nya saker hela tiden!

Mat runt munnen och kråkor i näsan

Publicerad den av

6

Du vet känslan när någon du äter tillsammans med börjar stryka sig runt munnen när du pratar. Genast blir du övertygad om att det i själva verket är DU som sitter med matbitar fladdrandes runt läppen!

Osäkert börjar du diskret att stryka dig själv i mungipan. Lite i den ena. Och så i den andra. Vem vet vart det sitter och om du fått bort det?

Nu börjar personen du pratar med att torka sig ännu mer runt sin egen mun.

Du vet inte om det beror på att den personen också tror att den har mat runt munnen eller om den automatiskt torkar sig i mungipan för att du har en halv potat hängandes på hakan.

Såklart vågar du inget riskera utan gnider allt mer hårdhänt runt ett allt större område runt munnen. Fast ändå diskret (tror du.)

När matstunden slutligen är över går du snabbt mot toaletten samtidigt som du verkligen gör allt för att få bort eventuella matrester. Att behöva komma på sin spegelbild med mat runt munnen vore alltför pinsamt.

Och när nån annan går omkring med mat runt munnen är det så fruktansvärt skämsigt att bara se på stackaren att man ofta inte ens vågar påpeka något.

Fast egentligen? Varför? Vi äter ju med munnen. Mat runt munnen borde väl vara helt naturligt? Det är ju inte som att du har förolämpat någon eller så.

Och ännu värre är det om någon tittar på dig och sen börjar stryka sig under näsan! Fast det är väl samma sak där? Snor i näsan har vi väl alla? Klart att det vill titta ut ibland.

Så varför skäms vi så enormt över detta?

IMG_4260.JPG
Det får bli min lilla kvällsfundering… Kom gärna med svar!

Jag gjorde i alla fall inget rattomtag

Publicerad den av

8

IMG_4255.JPG
Vi håller på att göra i ordning ett rum på övervåningen. Idag möttes vi upp efter Pappsens jobb och köpte tapeter. Vi gjorde som vi brukar. Först gör vi iordning ett rum jättefint och sen snålar vi in på tapeterna. Vi slog till på billigaste sorten som till vår glädje dessutom var nedsatta!

Sen åkte Pappsen och Barnet hem och jag tog Fulbilen och åkte och storhandlade.

När jag skulle åka in på parkeringen fick jag vänta på en bil som backade för att ställa sig tillrätta.

När man sitter i en bil, låt vara att det är i en Fulbil, är det lätt hänt att man blir lite uppblåst.

”Den arme stackaren gör omtag.” tänkte jag pompöst medan jag stod i uppförslut och slirade koppling. När bilen framför mig hamnat rakt visade jag bestämt hur skåpet skulle stå. Med högdragen min rattade resolut in och på en parkeringsplats. ”Jaha, här blev det spikrakt direkt, ja!” tänkte jag förmätet medan jag drog i handbromsen.

”Hej!” ropade ett par glada stämmor från andra bilen när jag skuttade ut.

Förvirrat såg jag mig omkring.

”Såg du inte att vi vinkade!?” utbrast de. Ett kompispar som tydligen kört andra bilen.

Eh… hrmm… nä. Jag hade ju så fullt upp med att sitta i Fulbilen och pösa åt dem. Men det sa jag inte.

Vissa saker säger man inte.

På samma sätt valde de att inte kommentera att Fulbilen visade sig stå så mycket på sniskan att man inte kunde avgöra om jag hade försökt ställa mig vågrätt eller lodrätt…