Tack och lov för röda dagar!

jobb

Skärpt och ordentlig före mammaledigheten.

Pappsen och jag har precis kommit underfund med att det är röd dag i morgon! Hurra! Då är vi hemma från jobbet båda två!

Jag gillar ju mitt jobb och så men det har inte riktigt varit detsamma efter mammaledigheten. Innan hade jag fullt fokus och stenkoll på det mesta! Jag var snabb och flitig.Tror jag.

Under mammaledigheten har de börjat bygga om labbet, skaffat andra apparater, ändrat metoder och nu byter de ut datasystemet! Det är som ett nytt jobb! Och när jag bara jobbar ett par dagar här och där, med desorienterad hjärna, hemlängtan och slö kropp, blir det mest att jag vimsar runt och är till allmänt besvär.

Mina gamla kollegor kan nog ha visst överseende eftersom de ändå upplevt mig i min forna glans, men nya kollegor tittar på mig med väl mycket skepsis i blicken. Jag försöker allt att skärpa mig i deras åsyn men det blir ändå inte riktigt bra.

Häromsist skulle jag gå över ett med ett par plattor till ett annat labb. Jag gick samma väg som jag brukar, tvekade bara något eftersom det var gul tejp runt första dörren men lyckades skickligt ta mig genom korridoren, fast den var mörk, full med stegar och byggdamm. Jag hittade dörren till andra labbet! Där var det ännu mer gul tejp! Jag blev osäker igen, stod ett tag och blängde med obegåvad min in genom rutan. Där var flera studenter och nya kollegor. ”Nu ska jag göra bra ifrån mig”, tänkte jag. Då såg de mig och jag fann mig direkt, skrattade lite och ryckte i dörren.

”Nej, nej!” rörde sig deras läppar och så viftade de med armarna.

Jag skrattade osäkert några gånger och smet sen kvickt ut i en annan korridor. Där blev jag kvar ett tag eftersom alla dörrar ut var låsta och jag med svettiga fingrar slog fel kod och använde fel kort.

När jag så tagit mig in igen och ganska kompetent hittat rätta vägen till labbet låtsades jag som ingenting, nickade allvarligt och lämnade plattan till en kollega.

”Vad ska jag med den här till?” ropade hon stressat efter mig.

Jaså. Fel person, de har flyttat på labben!

Jag sprang tillbaks, log stelt och sa:

”Oj, ursäkta jag blir så…” och så letade jag efter rätt ord i några sekunder.

”…så …konfiskiterad… när de byggar om överallt.” sa jag ganska fort så att de kanske inte skulle höra.

Och så tog jag mig äntligen därifrån. Mina nya kollegor var så generade över mitt beteende att de envist såg ner i backen. De besvarade inte ens mina nervösa vickningar med huvudet.

Tack och lov för röda dagar!

 

Gott nytt år: mitt första bloggår!

champagneflaska lillalina

Nu har jag bloggat i snart ett år! Jag publicerade mitt första inlägg den 7:e januari och sedan dess har det blivit ytterligare 260 inlägg!

Och jag tycker verkligen om det! Det är roligt att skriva och att dela med sig av sina funderingar, få respons och tips tillbaka och lära känna andra bloggare och kommenterare.

På ett sätt blir bloggen lite av en terapi. Jag får sitta i lugn och ro när Barnet sover och knappa av mig sånt som jag funderar över. Jag är ju en sån person som kan älta pinsamma händelser i flera år, men när jag skriver om dem här så släpper jag det sen! Det känns inte lika farligt om man visar att man är medveten om att man har tabbat sig! Samtidigt försöker jag att inte hänga ut folk jag känner, mer än Pappsen då som bara blir glad när jag gör narr av honom, så det blir ju förstås en del som jag får hålla inne med också!

Jag vill så klart ha en levande blogg, med många inlägg, foton och kommentarer. Samtidigt tar bloggen mycket mer tid än vad jag hade trott och med familj, jobb och hus så kan jag inte lägga ner så mycket tid. Jag skulle förstås önska att jag skrev både oftare, intressantare och roligare inlägg men många gånger har jag inte riktigt tid eller inspiration och då får det bli mer av ett livstecken än ett sjudundrande bra inlägg. Därför tycker jag att det är så roligt med kommentarer som gör att det händer lite nytt på bloggen även när inte jag skriver något! Tack alla ni som kommenterar och tack förstås ni som bara läser också!

Och tack Mamma och Barnets Farmor som, var och en på sitt håll, var på mig om att jag borde skriva! Det blev kanske inte nåt märkvärdigt skrivande från mig, men det blev det här! Det blev en blogg!

Eftersom vi inte har nån snö här hemma nu så kan vi väl kika på ett par snöbilder från förrförra året istället!

snötäckt åker i dimma

Paljon lunta

solbelyst åkerholme i snö

mutta ei taskulamppua

Tips! Namnstämpel!

Det är en del att tänka på inför dagisstarten. Jag kan inte påstå att jag är så värst duktig på att förbereda mig men idag har jag köpt stora vantar och igår började jag märka upp Barnets kläder.

Jag har inte mycket tålamod för att knåpa med sånt men jag har provat en namnstämpel som funkade riktigt bra! Pappsen monterade bokstäver och siffror så att vi fick Barnets namn och telefonnummer och sen var det bara att stämpla på! Väldigt smidigt och ser proffsigt ut! Jag beställde min från http://www.ikastetiket.dk/se.

DSC_0663DSC_0660

Tyvärr funkar det inte på mörka kläder och vi har ganska mycket såna. Till dem har jag istället använt strykmärken som jag bara stryker fast med strykjärnet. Det var också smidigt, det jobbiga är bara att ta fram strykjärnet!

Men nu tror jag att fröknarna kommer att bli åtmistone lite nöjda med mig.

Min moraliserande mojäng

Jag förstår inte varför jag har blivit sån här för? Det var jag ju inte innan mammaledigheten.

Förr hade jag stenkoll på vad jag hade sagt och till vem! (tror jag.)

Nu när det inte händer så mycket om dagarna borde det väl vara lättare att ha koll? När jag bara har 3-4 historier att berätta för 3-4 umgängeskretsar borde väl saken vara biff?

Ändå sitter jag glad i hågen och tjatar om samma historia för samma personer varje gång vi ses!

”Jo ni förstår, när vi hade köpt huset och skulle träffa de förra ägarna…” börjar jag.

Och alla lyssnar artigt och ler chevalereskt. Eftersom jag är en sån miserabel historiaberättare så borde jag ju ana ugglar redan när jag märker att folk hänger med i min historia, och om de dessutom förstår att jag har kommit till slutklämmen, utan att jag måste slå ut med händerna och osäkert säga ”Jaaa…?” så borde jag väl genast inse min blunder?

Istället sitter jag glad och nöjd över min prestation och det slår mig inte förrän långt senare att jag ju redan berättat EXAKT samma historia på EXAKT samma sätt VARJE gång vi setts det senaste halvåret!

Usch, skjut mig eller nåt!

Eller uppfinn en mojäng som ger mig en elektrisk stöt när jag börja smyga in på ett område som jag redan har varit på några gånger, och som blir starkare om jag ändå inte fattar vinken.

”Jo, ni förstår…”

bbbzzzt!

”…när vi hade köpt huset…”

bbbzzzt! bbbzzzt!

”…och skulle träffa…”

BBBZZZZTTT!!!

Vänta, jag ska bara stänga av den här mojängen.

”…skulle träffa de förra ägarna… då åt jag TVÅ bitar äppelpaj och sen så spillde jag kaffe på mig.”

20131229-200556.jpg

Tänk att den här anekdoten gick så väl hem. Den borde jag berätta oftare!

Unga mamman handlar sschhälv!

20131227-201632.jpg

Idag var syrran barnvakt så jag kunde åka och handla alldeles sschhälv! Vilken lycka!

Dels var det lugnt och behagligt och jag småhandlade bara. I normala fall har jag en överfylld vagn och när jag och Barnet närmar oss kassakön brukar expediten spärra upp ögonen, frenetiskt trycka på komradion och med rösten i lätt falsett ropa på en kassa till.

Men mest roligt var det för att jag fick visa leg när jag köpte julöl på 3,5 %!

Jag säger det igen.

Jag fick visa leg!

Hoho! Det här ska den här 31-åringen leva länge på!

Alla aningar om att det beror på min nervösa och barnsliga uppsyn, min fumlighet eller att jag klär mig som en fjortis tillbakavisar jag å det grövsta.

Julkorts-vims

Nu är det snart slut på själva julhelgen. Vi har haft en fantastisk jul med släkt och familj, ätit mycket gott och fått alldeles för mycket fina paket. Nu ska det ändå bli skönt med lite vardag igen.

Jag vill be om ursäkt för att jag vimsat en del med julkorten i år. Jag brukar alltid spara förra årets kort och helt enkelt skicka till de jag fick från då men i år orkade jag inte leta efter dem (vi har ju ändå flyttat två gånger sen förra julen!) Det blir alltid lite stressigt och vimsigt när jag sitter en dag för sent och skriver julkort och tyvärr missade jag att skicka till många som jag brukar och vill skicka till! Bäbisens Morfar har dessutom tackat för det fina kuvertet där han kände igen mina kråkfötter, men han tyckte att det var synd att han inte fick nåt kort. Nåja… Här är förlagan till årets julkort!

DSC_0598

God Jul & Gott Nytt År!

En annan fadäs med årets jul var min jansson. Jag skulle ta med en till julbordet och gjorde klart den dagen före så att vi skulle kunna ta det lugnt på julaftonen. Det var fullt i kylen och jag vågade inte ställa den i jordkällaren för jag misstänkte att det kunde vara möss där. Så jag paketerade den väl och ställde ut den på verandan.

Julaftonen började bra med tända ljus, Barnet fick en julklapp att leka med och vi klinkade julsånger på synthen. Sen gick Pappsen ut för att titta på bilen (han gör det med några timmars mellannrum för han tycker att den är så fin) och då upptäckte han att skatorna firat jul med min jansson! Ack ack ack! Som tur var upptäckte han det precis i tid för att vi skulle hinna panik-stress-göra en ny. Men jag gillar inte oset av janssonen, jag ville inte lukta lök och anjovis om håret – men jag hittade en lösning på det med.

20131226-224314.jpg

En gammal t-shirt runt skallen funkade fint!

Men lite roligare händelser; till våran stora glädje fick vi hem hatthyllan vi beställde redan förra veckan, så vi fick ordning på hallen innan jul! Det blev en trevlig förmiddag, strosa runt på Mio, dricka gratiskaffe och rulla lånevagn. Vi kände oss som riktiga pampar där vi gick med kaffemuggarna, blev fnittriga och Pappsen fotade mig.

Sen tittade personalen ner på oss, frågade en aning snorkigt om vi behövde hjälp och då kände vi oss mer som ett par luffare som kommit in för att värma oss, så då tog vi våran hatthylla och åkte hem.

DSC_0645

Men vi är nöjda, det blev fint!

En annan glad nyhet är att Pappsen har flyttat på sågen. Nu kommer jag in i mitt krukskåp igen!

Så nu är det dags att börja fokusera på nyår. Det blir nog ett lugnt firande för oss, men vi vill ändå äta nåt gott! Jag har börjat fundera över meny, men tipsa mig gärna om ni har förslag på bra förrätt/middag/efterrätt!

GOD JUL!

Har förstås fullt upp med julförberedelser men vill ändå passa på att önska GOD JUL!!!

Själva julafton firar vi hos min bror med familj i mitt barndomshem.

Lycka till alla ni andra som också sitter med bingolotter och hoppas att alla, särskilt barnen, får en lugn och glad jul!

DSC_0634  DSC_0641 DSC_0648 DSC_0651

Krukskåp med överraskning!

Vi kvinnor anklagas ofta, ibland skämtsamt, för att styra och ställa i hemmet. Männen ömkas gärna. ”Han har det nog inte så lätt hemma.”

Om någon lever i villfarelsen att jag är hård mot Pappsen så kan den tänka om!

Huset vi har och som vi köpte i våras passade oss så bra! Det fanns garage till Pappsen och till mig fanns stor trädgård, bra utrymmen att förvara mat och ett helt rum i anslutning till garaget för krukor och omplantering av växter.

Men så visade det sig att Pappsen tyckte att garaget var för smalt så redan innan vi flyttade in bestämdes det att han fick riva bort skafferiet som låg vägg i vägg med garaget.

När vi bott ett litet tag tyckte Pappsen att garaget var för kort så då fick vi riva ut väggen mellan växtrummet och garaget och göra om växtrummet till garage.

Men snäll som Pappsen är lät han mig ha kvar ett smalt och uschligt gammalt skåp där jag kunde ha mina krukor.

Ganska snart visade det sig dock att Pappsen tyckte att garaget var för trångt så han var tvungen att flytta på… eh… sågen(?).

Nämligen; ställa den framför mitt krukskåp.

20131218-195120.jpg

Men jag kan ju fortfarande öppna dörren. Det är bara det att jag inte kan nå någonting förutom ett par krukor längst fram. Möjligen skulle jag kunna pressa in armen och nå nåt mer men jag är avskräckt från att känna mig fram med handen där inne eftersom jag hittade en intressant överraskningspåse i skåpet när vi precis flyttat in och som jag ivrigt stack ner händerna i. Alltså är det nästan omöjligt att få tag på en kruka.

20131218-195111.jpg

Igår när jag ännu en gång kommit lottlös från mitt krukskåp började jag leta i köksskåpen istället.

20131218-195104.jpg

Men se så näpet!

Så snälla någon, skicka mig på en kurs i förhandling innan hela huset blir ett garage med kokvrå!

Vad det var i påsen?

Jo, det var ett gäng med begagnade råttfällor som de tidigare ägarna hade sparat. Pappsen hade hittat den i garaget men tyckte att den passade bättre i mitt krukskåp. Surprise!

Ändrade planer

I år fick jag en lysande idé. Jag ska inte köpa något julpapper utan ska använda alla överblivna småsnuttar! Att jag inte tänkt på det tidigare!

Men nu när jag äntligen skulle slå in paketen visade det sig att jag tänkte så redan förra julen…

20131216-211036.jpg

Inte ett julpapper så långt ögat når.

Nåja, jag tar mig väl ett par skinkmackor istället.

Shopping, Fudge och Röda Korset

Idag har jag  haft barnfri shopping med syrran! Visserligen är jag lite bankrutt men jag hade ett presentkort på Gina Tricot som jag satte sprätt på! Mycket trevligt och lyckat!

Men man blir fortfarande fnittrig och barnslig när man går in två tjejer i en provhytt, även om tjejerna i fråga råkat passera 30. Vi hittade ett stort provrum på H&M där vi speglade oss, fnittade och gjorde narr av jultröjan jag provade och jag spände musklerna framför spegeln. (Är det nåt på kroppen som ändras i positiv riktning när man fått barn är det ju armarna som blir riktigt muskulösa och fina.)

När vi sent  om sider spankulerade ut var det kö och jag skämdes inför damerna som stod och suckade och kände mig som en tramsig fjortis när jag stelt gick tillbaka med jultröjan.

Efter ytterligare några affärer och lunch insåg jag att jag förlagt min påse från Gina Tricot! Shoppinglusten rann bort och vi fick springa tillbaks till ställen vi varit på och fråga om nån hade hittat den. Förstås hade den blivit kvar i provhytten på H&M där jag ju flamsat till det.

20131215-225603.jpg

Den återfunna påsen!

Tack tack du snälla människa som lämnade in påsen i kassan!

Nu har jag precis kokat en omgång med tomteskumsfudge. Om den blir lyckad kommer jag inte kunna låta bli att lägga ut receptet här! Provsmakningen var mycket lovande, nu hoppas jag bara att konsistensen blir bra.

20131215-225617.jpg

Tomteskumsfudge!

Om du har julklappar kvar att köpa eller vill hjälpa dina medmänniskor runt om i världen, titta in på röda Korsets nyöppnade webbutik http://shop.redcross.se/. Det finns 25 olika gåvor att välja mellan. Bidra med ett hygienpaket till Filippinerna, en vinterfilt till Syrien eller vaccinationspaket till Afghanistan. Säkert kan du hitta något som du vill bidra med!

Vinterfiltar_Syrien

Gåvobevis från Röda Korset. Sätt hjälpen i rörelse.