Älskade Rut

Rut blev inte återställd. Hon åkte till katthimlen idag.

När hon ännu inte blivit bättre började vi misstänka vingelsjuka. Hon hade svårt att stödja på bakbenen och kunde inte dra in klorna i baktassarna. Hon var fortfarande mycket medtagen.

Vi fick en tid hos veterinären i eftermiddags igen. Vi hoppades i det längsta på att det skulle vara något som hon skulle kunna tillfriskna från, men även veterinären bedömde att det var vingelsjuka och på hennes inrådan lät vi Rut somna in.

Älskade Rut. Hon har varit med oss så länge, fått finna sig tillrätta i alla hus som vi flyttat till och vi sörjer henne massor.

IMG_5045.JPG
Jag satt länge med Rut i knät innan vi åkte till veterinären. Jag är glad för den stunden tillsammans.

Sjuk katt och bröd i jäskorg

Idag är jag hemma för vab (vård av barn) och vak (vård av katt). Barnet är förkyld och katten Rut har varit sjuk ett tag. Hon har hållit sig undan och mest varit utomhus så vi har inte riktigt kunnat ta hand om henne. Men i onsdags kom hon in, avmagrad, medtagen och vinglig. Eftersom det var kväll var de vanliga veterinärstationerna stängda men Pappsen åkte till en som hade jourmottagning. Där gissade man att hon fått i sig nåt giftigt, då kan de sluta äta och dricka och gå ut och lägga sig och då tacklar de av ganska snabbt! De sprutade in vätskeersättning under huden och vi ger henne smärtstillande och inflammationsdämpande läkemedel. Hon mår redan bättre men är inte sig själv ännu. Hoppas att hon blir återställd!

IMG_3086.JPG
I onsdags provade jag att baka ett nytt bröd! Jag var sugen på att testa mina nya jäskorgar och hittade recept på Mandel- och kumminbröd på denna fina blogg: Årstidsboden.

Mandel- och kumminbröd 2 bröd

50 g jäst
2,5 dl vatten
2,5 dl fil/yoghurt
1 msk honung
2 tsk salt
2,5 dl rågmjöl
3 dl rågsikt
2 dl mandel (hel eller grovhackad)
2 tsk kummin
50 g smör, mjukt
5-6 dl vetemjöl

Smula jästen och lös upp i ljummet vatten. Häll i fil/yoghurt och honung.
Tillsätt salt, rågmjöl, rågsikt, mandel, kummin och det mjuka smöret i bitar. Tillsätt så mycket vetemjöl att degen blir smidig och släpper kanterna. Arbeta degen i maskin 5 minuter eller 10 minuter för hand.

IMG_4560.JPG
Låt degen jäsa under bakduk cirka en timma.

Knåda degen lätt, forma till två runda bröd och jäs i 20-30 minuter. Jag provade att använda jäskorg till ett av bröden. Sätt ugnen på 225 grader.

IMG_4562.JPG

IMG_4563.JPG
Snitta bröden (jag missade detta med brödet i jäskorg).
Ställ in i nedre delen av ugnen och grädda i cirka 35 minuter.

IMG_4564.JPG

Det blev fint att använda jäskorg. Jag ska prova det på fler bröd och även då prova att göra några snygga snitt! Brödet utan jäskorg hade jag snittat med för slö kniv så resultatet blev inte så vackert. Det förevigade jag inte ens!

Men det blev ett riktigt gott bröd! Lite annorlunda med mandel och så gott med kummin i bröd!

Trevlig fredag!!

IMG_4523.JPG

Hemlängtan och bästa köpen i Ullared

I söndags var jag till Ullared med syrran och brorsornas sambos – ”svägerskorna”.

Denna gång var det inte lika folktomt som i januari, men det var inte helt odrägligt. Men nu är ju jag en sån person som inte riktigt gillar mycket folk så jag har svårt för att strosa utan vill helst stressa mig igenom varuhuset.

Dessutom får jag alltid en sån hemlängtan när jag är iväg nånstans! Jag har i princip alltid varit sån. När jag var liten längtade jag efter mamma (och resten av familjen.) Jag minns när vi i sexan åkte på klassresa till Vemdalen. Vi skulle vara borta en hel vecka! Det var hemskt och när jag ringde hem så började jag alltid att gråta.

Inte var det bättre i trean på gymnasiet när vi åkte på klassresa till Prag. Mina klasskompisar roade sig och var glada, men på mig strömmade tårarna från kinderna när vi gick längs gatorna. Jag hade en sån fruktansvärd hemlängtan!

Sen har det varit bättre under en tid, men nu när jag har barn har min svåra hemlängtan kommit tillbaka. Nu är det Pappsen och Barnet jag saknar (ja, och dig också såklart, mamma 😜)! Jag tycker att Pappsen, Barnet och jag har så lite tid tillsammans så jag mår dåligt över att ge mig av ifrån dem frivilligt.

Men om man bortser från min hemlängtan så var det en väldigt trevlig dag!
Det är kul att göra något med tjejerna, roligt att fynda lågpris och den asiatiska buffén vi äter till lunch är himmelsk!!

Nu är ni såklart nyfikna på vad mina bästa köp blev den här gången!

IMG_4553.JPG
Eftersom jag gillar att baka men inte är så bra på att göra snygga bröd tänkte jag prova jäskorgar!

IMG_4552.JPG
Jag är också förväntansfull på dessa baguettplåtar!

IMG_4551.JPG
Jag har fått för mig att jag ska ha en alldeles egen mugg här hemma. Men eftersom det var så billigt köpte jag två!

.

IMG_4556-1.JPG

IMG_4554.JPG
Det är alltid roligt att köpa kläder och saker till Barnet.

IMG_4557.JPG
Det känns inte alltför länge sen jag köpte 60 hårsnoddar från Rusta. Nu är de i alla fall spårlöst försvunna och jag försöker med ett gäng på 80 stycken istället.

IMG_4555.JPG
Sen köpte jag stövlar på Skokanonen också.

IMG_4559.JPG
Och med tanke på min ständiga saknad efter de där hemma var det inte så konstigt att den här kylskåpsmagneten fick följa med hem..

Vad tycker du om hen?

Jag kan egentligen inte riktigt förstå den här uppståndelsen som ordet hen har väckt.

Många klagar på att feminister är rabiata men jag undrar ibland om inte anti-feministerna är snäppet värre…

Ordet hen har ju faktiskt inget med vare sig feminism eller jämställdhet att göra. Det är ju helt enkelt bara ett snabbare och smidigare sätt att säga eller skriva ”hon eller han”. Vad jag förstått så har finskan redan en sån variant och därför föreslog språkvetare redan 1966 att även svenskan borde ha det. Sen har det spridit sig allmänt först på senare år.

Om man hävdar att hen är menat att ersätta HAN eller HON för att man ska skapa ett mer jämställt samhälle eller för att barnen inte ska hamna i stereotypa könsroller så har man ju fått det hela om bakfoten. Sen finns det säkert ett fåtal människor som tycker så men det finns ju alltid extrema åsikter.

När jag läste om ordet hen stötte jag ett blogginlägg av Katrin Zytomierska och där kan man ju verkligen tala om ha missuppfattat hela syftet med hen – och dessutom hela syftet med jämställdhetsdebatten! Nej, jämställdhet handlar inte om att man inte tror att det finns några skillnader mellan könen. Vi vill bara ha ett samhälle där vi ger alla samma förutsättningar och möjligheter och där vi försöker att reflektera över hur vi behandlar människor beroende på vilket kön hen har.

Men så här tänkte Katrin:

”Katrins blogginlägg om hen”

IMG_0347.JPG
Ja, hen betyder höna på engelska… Också ett bra argument till att inte använda ordet, menar motståndarna.

Det stora Barnet

Nog är Pappsen lite yngre än vad jag är.

Många gånger går det faktiskt rätt bra. Men det är klart, andra gånger är det mer påfrestande…

Häromdagen höll jag på att leta vantar och varma kläder till förskolan. Det var lite stressigt. Jag kom på det sent på kvällen och kläderna låg på vinden. Nu satt jag på hallgolvet och försökte hitta storlekar som passade.

Pappsen fanns i faggorna. Han hade fullt upp på sitt sätt. Han höll på att andas in helium ur Barnets marknadsballong.

Nu smög han fram i dörröppningen.

”Hej Lina!” sa han med heliumröst och frustade av skratt.

”Lägg av!” sa jag. ”Det låter så obehagligt!”

Det gick ett tag men sen dök han upp igen.

”Vad gör du?” Han hade andats i heliumballongen igen och nu pockade han på uppmärksamhet.

”Men det där var sista gången…” suckade jag. ”Du skrämmer mig med den där rösten!”

”Det här är sista gången jag pratar så här.” sa Pappsen med heliumröst.

”Det är du som lämnar på förskolan imorgon. Kolla här vad du får ta med istället!”

Pappsen kom och satte sig på golvet. Jag visade kläderna jag valt och frågade vad han tyckte.

Men hjälp! Pappsen faller framstupa ner med huvudet i klädhögen!

”Oj! Är du yr?” ropade jag oroligt. (Och det hade inte varit så otippat med tanke på de mängder helium han hade dragit i sig den sista kvarten.)

Men Pappsen flinar och sätter sig upp igen.

”Jag kände bara för att göra så!” svarar han.

”Så du menar att du låtsades somna när jag pratade med dig?” förtydligar jag.

Pappsen skrattar nöjt.

Aah, suck…!

Men mot alla odds så kom det stora Barnet ihåg att ta med påsen till förskolan dagen därpå! Under över alla under och man får vara glad över det lilla…

Rör inte min Pippi!

Stoppa pressarna! Man klipper i Pippi Långstrump-filmen!

Och vad gör folk? Jo, de rasar!

Ska inte Pippis pappa få vara ”negerkung” längre utan bara kung? Va!? Och ta bort scenen där Pippi drar i ögonen och leker kines! Fyy!

Folk blir verkligen rasande! Jag fick upp det som nyhet på instagram och MÄNGDER av vuxna mammor svär och förbannar förändringarna å det grövsta.

Jag för min del kan tycka att det är ganska vettigt att klippa. Det förändrar ju inget i handlingen så varför dessa enorma reaktioner? Ska man lära barn ord som neger och negerkung via barnprogram? En sak om pappan hade varit kung över ett land, men att vara kung över ”negrerna”! Det låter ju verkligen som att den vite mannen står högre i rang!

Och hur kul är det för en adopterad liten kille från Kina om skolkompisarna börjar dra sig i ögonen och leka kines, kan jag tänka.

Men många menar att det har gått bra att visa Pippi i alla tider så varför ändra? Det ska vara som det alltid har varit!

Ja… och häxbränning var ju en fin gammal tradition, ska vi återuppta den kanske?

Det lite komiska är att jag tror att många av dessa arga mammor inte hade märkt nåt om de inte vetat om det.

Det är säkert många av mina läsare som inte alls håller med mig om detta. Men jag kan verkligen tycka att det inte är så stor sak att hetsa upp sig över.

Tack och lov så förändras ju tiderna. Ofta till det bättre.
IMG_4535-0.JPG
Fräscht…

IMG_4536-0.JPG
Klart att Pippi ska ha en egen neger! Eller..?

Fanns det fredagsmys förr?

Jo då, det blev tacos även för oss till fredagsmys! (Mycket mer mys blev det inte för Barnet ville inte somna om inte både Pappsen och jag låg bredvid i sängen och sen vaknade vi nu.)

Jag funderar lite på hur nytt ordet ”fredagsmys” är. Inte fanns det väl när jag var liten? Då hade söndagsmiddagen fortfarande en stark ställning i hemmet, men jag kan inte minnas nåt direkt fredagsmys? Visst tittade vi på Disneydags och kanske Fångarna på fortet eller Gladiatorerna men jag tror inte att vi åt nåt särskilt. Överhuvudtaget åt man ju mest mackor och oboy på kvällarna på den tiden, även om mamma till familjens jubel också gjorde varma mackor eller hemmagjord pizza ibland. Tacosen tror jag kom först när jag började bli tonåring, och då började också den första köpepizzan att dyka upp hemma hos oss!

Eller minns jag fel?

Hur ser fredagsmyset ut för er nu och hur var det innan tacosen gjorde entré i våra hem?

IMG_4524.JPG
Vi äter inte tacos varje fredag, men säkert varannan! Man tröttnar inte så lätt på det, och dessutom går det ju att variera sin tacos ganska mycket. Ikväll blev det nacho-tallrik med köttfärs, cheese-dip, sallad, svarta bönor, avokado, sallad, tomat, paprika, majs och jalapeno. Och med tacosås och vitlöks-creme fraiche till. Godast blir det om man först värmer chipsen och osten i mikron en liten stund innan man lägger på resten!

Man skulle kunna göra en dokusåpa på mitt jobb

Visst är det konstigt? Man är jätteordentlig nästan jämt som ingen märker, men om man nån gång slarvar – då är det alltid nån som kommer på en!

På jobbet är jag väldigt noga och skötsam. Jag ställer alltid in koppen i diskmaskinen enligt det maniskt fastställda schemat för hur allt ska stå, hämtar nya servetter om de börjar ta slut och gör aldrig skidbacke av osten under fredagsfikat.

För min egen del har jag inte så stor känsla för sånt där. Jag skulle kunna torka mig om munnen med tröjärmen och lämna kvar koppen på bordet till ett senare tillfälle, men jag är rädd att stöta mig med jobbets perfektionister. De är ganska rabiata och mina känsliga antenner försöker ständigt läsa av hur jag ska bete mig för att inte stöta mig med någon.

Igår var vi ett gäng kollegor som skulle ut och äta efter jobbet. De jag brukar umgås med hade slutat tidigt så jag skulle sällskapa med ett annat gäng på väg till restaurangen.

Jag kom till omklädningsrummet ganska sent och var rädd att de skulle glömma mig om jag inte var färdig i tid. Jag skyndade in på toaletten och när det visade sig att jag tog det sista av pappersrullen till händerna gjorde jag något som jag aldrig gör annars.

Jag struntade i att sätta i en ny!!

Jag är nog den sista som går idag, ingen kommer att märka något och jag hittar ju inte till restaurangen själv om jag blir försenad…” tänkte jag stressat.

Vi var ett gäng inne i omklädningsrummet och när vi sen bytte om hördes ett avgrundsvrål… Jag vill inte återge de fula orden här men det var en häftig ramsa av svordomar uttalade med sådan ilska och förfäran att jag först trodde att någon gjort sig riktigt illa.

Men naturligtvis var jag inte sist in på toaletten den dagen.

Såklart uppdagades mitt slarv.

Förstås blev det inte av en lugn själ som helt enkelt satte i en ny rulle…

Ut ur toaletten rusade en av jobbets perfektionister! En av de med hetast temperament.

”Jag hatar när folk inte fyller på efter sig!” skrek hon svart i ögonen. Jag hinner inte fylla på!” fortsatte hon medan alla andra som var i rummet försiktigt höll med henne om att det var dåligt av den som gått innan.

Alla utom perfektionisten visste ju att det var jag…

Med gamnacke och hängande armar gick jag till toaletten och satte i en ny rulle…

IMG_4275.JPG
Nu förstår ni kanske varför jag är så rädd för att verka slarvig på jobbet…

PS. Förra veckan var det en annan perfektionist som tog strypgrepp på mig. Fast med en viss glimt i ögat intalar jag mig.

Har du också en ful bil?

Har du en fin bil eller en ful bil?

Och hur blir du bemött i den?

Vi har ju både Fin-bilen och Ful-bilen. Jag kör väl likadant med båda bilarna, lika snabbt och med samma grad av hänsyn till andra trafikanter.

Ändå är det helt olika hur de andra bilisterna behandlar mig!

När jag kör den lilla Ful-bilen kvittar det hur fort jag kör. De andra bilisterna gör allt de kan för att köra om! Ligger jag på motorvägen skyndar de sig för att komma ifatt, sen pressar de in sig framför mig – och så saktar de ner igen. De tvekar inte på att en liten bil av äldre modell kör långsamt. Kör jag Fin-bilen kan jag däremot bara glida med i trafikrytmen.

Och om jag i morgonrusningen ska ta mig ut i en rondell och jag kör Fin-bilen är det bara att braka på. Kör jag Ful-bilen bör jag vänta tills det inte finns en bil i sikte. Får en annan bil syn på Ful-bilen som tar sig ut i en rondell spelar det ingen roll hur långt ifrån den är. Ful-bilen väcker ont blod och andra bilar känner ett pockande behov av att försöka köra ifatt och tuta på Ful-bilen. Gärna långt och ihållande.

Visst är det konstigt?

Att en liten Ful-bil kan väcka så mycket aggression?

IMG_0339.JPG
Det här är Fin-bilen. Visst borde jag ha tagit en bild på Ful-bilen men Pappsen är inte lika benägen att ta kort på den. Stackars Ful-bilen, ständigt ratad och dåligt bemött…

Vilka väljare är dummast?

Jag är redan lite less på alla kommentarer kring valresultatet – ändå tänkte jag säga nåt om det.

En del verkar förvånade över att SD blev så stora men själv hade jag ju tydligt märkt av de strömmarna.

Visst blev jag ledsen när jag såg att de fått 18% av rösterna här i min lilla by och nog kan jag tycka att det är lite konstigt att vi som inte har många invandrare här har så bestämda åsikter om negativa följder med invandring.

Men nu lever vi i en demokrati och alla får säga sitt och rösta på vad de vill! Jag tror att folk är så pass upplysta i vårat samhälle att vi vet vad de olika partierna står för. Det är det här resultatet som vi har att förhålla oss till, och att helt bortse från missnöjesrösterna på SD är nog inte så klokt. Då gror nog bara missnöjet ännu mer!

Innan valet kändes det mer okej att ha åsikter om de olika partierna, nu när folk faktiskt lagt sin röst känner jag att man får visa respekt för det. Vi kan väl låta bli att fördumma varandra? Man behöver inte kalla rödgröna väljare för otacksamma, SD:s för dåligt pålästa eller F!:s sympatisörer rabiata – för att nämna några exempel.

Sen precis hur vi ska hantera valresultatet hoppas jag att de styrande politikerna hittar ett bra svar på.

Man kan väl säga att vi går en intressant tid till mötes!

IMG_3845.JPG