Projekt övervåning

Jag har inte skrivit om renoveringen på ett tag. Det betyder inte att vi inte jobbar på. Sen i våras har vi jobbat med övervåningen. Hela familjen ska flytta upp innan bebisen kommer, så innan dess vill vi ha ett rum till Barnet och ett sovrum till oss färdigt. Dessutom vill vi göra iordning hallen på övervåningen så att det blir som ett vardagsrum.

Det innebär att vi på två år kommer att ha gått igenom kök, vardagsrum och hall på nedervåningen och två sovrum och en hall på övervåningen. Det är i mesta laget med tanke på att vi är arbetande småbarnsföräldrar, men samtidigt är det skönt att gå igenom huset så att man vet att det inte finns mögel eller så nånstans.

Hittills har vi bara stött på ett problem, en fuktskada i köket. .

IMG_0793.JPG
Det var nån vattenledning under diskbänken som hade läckt. Nu rev vi ju upp köksgolvet innan vi ens flyttat in så det var enkelt att reda ut med försäkringsbolagen vems bolag som skulle stå för kostnaden. Det kommit en besiktningsman som gjorde en fuktskadekontroll men det var bara golvet och isoleringen som hade drabbats. Så allt har flutit på bra ändå.

Ibland glömmer man hur det såg ut innan. Då är det roligt att se tillbaka. Här är till exempel köket.

FöreIMG_4771.JPG

IMG_4772.JPG

Efter

IMG_4773.JPG

IMG_4774.JPG
Och här kommer lite glimtar från övervåningen. Jag lägger gärna ut före- och efterbilder sen när det är färdigt.

I Barnets rum har vi bytt tak, golv och tapetserat. Inredningen är inte helt topp, men jag skyller det på att vi inte kan använda rummet så mycket än.

IMG_4781.JPG
I rummet där Pappsen, jag och bebisen ska sova har vi bytt golv, målat tak och tapetserat.

IMG_4777.JPG
Men det stora projektet är hallen. Pappsen har börjat byta golv och satt ett par rader tak. Han har också satt en mörk panel som fondvägg.

IMG_4776.JPG
Det kommer att bli jättefint och jag längtar så tills vi kan använda hela huset ordentligt! Sen hoppas jag att vi kan njuta lite innan nästa projekt drar igång.

Världens bästa komplimang

Han är så go Barnet! Jag längtar verkligen efter att äntligen få mycket mer tid tillsammans med honom!

De här dagarna som han har varit sjuk har vi börjat titta på Emil i Lönneberga tillsammans. Jättemysigt! (Blir ni också avundsjuka på livet som skildras där? Arbetsamt och hårt, men inte lika uppskruvat som nu och familjen på en gård arbetade tillsammans nära hemmet och gjorde saker från grunden.)

Idag såg vi avsnittet där Ida gör en krans till sin mamma ”Blev jag vacker nu?” frågar Alma.
”Nja, inte så värst…” eller nåt sånt svarar Ida och Alma skrattar.

Jag blev nyfiken på vad Barnet skulle svara så jag frågade honom ”Tycker du att din mamma är vacker?”
Han satt i mitt knä, var trött och inne i filmen, så jag räknade med ett slentrianmässigt ”Mmm…”
Istället vänder han upp ansiktet, ger mig ett stort leende och med glittrande ögon stryker han mig över håret.

Åh, vad mitt mammahjärta svällde!

Sjukdag och dagistankar

Idag är hela familjen hemma. Barnet har haft en ordentlig magsjuka. Han började kräkas på fredagsnatten och kräktes i princip allt han fick i sig till och med söndag morgon. Allt han fick behålla var när vi matade honom teskedsvis med vätska. Själv jobbade jag hela lördagen och det bar emot med varje cell i kroppen att behöva lämna honom när han mådde så dåligt, men Pappsen skötte honom såklart galant.

Idag är Barnet fortfarande trött och verkar må lite illa när han äter. Jag vabbar idag och är ledig imorgon sen får vi se hur mycket han har piggnat till.

Och i nattas började Pappsen att kräkas så även han är hemma. Jag håller tummarna för att jag håller mig frisk denna gång. Jag ska till barnmorskan på onsdag och det vill jag ju inte skjuta upp!

Det är lite drygt två månader kvar innan jag går på mammaledighet så det är hög tid att bestämma hur Barnet ska gå på dagis när jag går hem. Innan han började på dagis hade jag aldrig kunnat drömma om att jag inte tvärsäkert skulle ha honom hemma när nästa barn kom. Nu har jag väl nästan bestämt mig för att han får vara där ett par dagar i veckan. Jag VILL ju verkligen ha all tid tillsammans med honom som jag kan, men samtidig är han ett väldigt aktivt och socialt barn som trivs väldigt bra på sitt dagis. När jag hämtar honom där efter en lång dag vill jag bara vara hemma i lugn och ro med honom, Barnet däremot blir alltid besviken om vi inte åker och hälsar på någon direkt när vi kommer hem… Han kräver mycket aktivitet och sällskap min lille kille och det är inte helt lätt att ge honom det om vi bara går här hemma i vårat hus ute på vischan.

Jag tänker att jag kan hinna sköta hushållet, sova eller bara vara med nya bebisen medan han är på dagis. Är han hemma kanske det blir att jag sätter honom framför tv:n alldeles för mycket medan jag ska göra dessa saker och då känns det ändå bättre med dagis.

Jag tänker till och med att jag ska ha honom lite på dagis de veckor jag är hemma innan nästa barn kommer. Dels för att det inte ska bli för långt uppehåll för honom och dels för att det inte ska bli som att jag lämnar bort honom just för att bebisen kommit. Sen ska jag erkänna att det skulle kännas ganska skönt att kunna städa eller storhandla i lugn och ro också, även om jag får lite dåligt samvete av att känna så.

Man är ständigt jagad av det dåliga samvetet som förälder, men jag tror ändå att denna lösning är den bästa för oss. Så länge han fortsätter att trivas så bra på dagis och jag har honom färre än 15 timmar i veckan så känns det ändå okej. Vi börjar så här så får vi se sen hur vi tycker att det funkar.

IMG_0631.JPG

IMG_0343.JPG

IMG_0598.JPG
Tittar på gamla foton där Barnet och jag är tillsammans. Så liten och fin han var. ❤️

Ständigt utskrattad

Det är inte lätt att dela livet med en person som skrattar åt allt. Det är inte humor egentligen, bara ett ospecifikt flabbande.

Jag har sagt åt Pappsen många gånger att jag vill borsta tänderna ifred. Jag blir fortfarande lite illamående när jag borstar och då mår jag bäst av att ha lugnt omkring mig, inte nån som frustar och harklar och täpper till handfatet likt en gaffeltruck.

Efter många månader har han faktiskt börjat lyssna på mig! Men igår tabbade jag mig och började borsta tänderna när Pappsen var i badrummet. Medan Pappsen ovigt böjde sig över handfatet kände jag hur illamåendet växte. Till slut fick jag kväljningar och eftersom Pappsen stod fastkilad vid handfatet fick jag hosta upp löddret i handflatorna.

När Pappsen hörde mina kväljningar vänder han sig snabbt om. Medlidande? Äntligen.

Men hela Pappsen uttrycker…

…ren och skär glädje.

Han bister ut i ett stort garv.

”Skrattar du åt din gravida sambo när hon får kväljningar?” frågar jag besviket.

”Men det lät så roligt!”säger Pappsen och fortsätter att flina.

Åh, snälla när är det männens tur att börja föda barn?!

Detta är faktiskt värre än att han skrattar åt sina egna fisar.

Först till kassan eller först in i affären?

Jag blir ju inte så ofta arg. Men det är absolut inte så att jag aldrig blir arg.

En sak som man kan tycka är en petitess men som gör mig kanske orimligt upprörd är när man inte följer oskrivna lagar vid köer. Folk som tränger sig eller står och knuffas gör mig till exempel jättesur.

Och igår blev jag riktigt arg. Jag skulle hämta ut ett paket i en liten affär. Vi var tre kvinnor i butiken, en äldre dam som fick hjälp av kassörskan att välja vara, en som gick och valde varor och så jag. Eftersom jag bara skulle hämta paketet ställde jag mig direkt i kassan. När den andra kvinnan hade valt klart gick hon också fram till kassan och jag fick känslan av att hon inte tyckte att jag borde stå framför henne. Jag funderade men kom fram till att jag hade rätt att stå först eftersom jag varit färdig före henne. Jag hade ju dessutom bara ett litet snabbt ärende! När den äldre damen och expediten kom till kassan backade jag såklart undan och lät damen betala. Sen sa jag:

”Hej! Jag skulle hämta ut ett pak…”

Expediten tittar inte på mig utan vänder sig till kvinnan bakom mig.

”Nu var det ju så att det var en före här!” säger hon och medan jag hasplar ur mig en ursäkt kliver den andra kvinnan fram, även hon utan en blick på mig.

Jag kände mig så dum! Och jag vet att det inte borde göra mig arg, jag fick bara vänta ett par minuter extra och vad spelar väl det för roll? Men att bli behandlad som en osnuten och dryg person som anses ha trängt sig gör mig just… jättearg!

Jag är ju så noga med att vara artig i köer! Om jag kommer till en kö samtidigt som en annan person låter jag alltid den andra personen ställa sig först, och står någon bakom mig med bara nån enstaka vara säger jag också alltid åt dem att gå före mig. Och det gör jag gärna!

Men att alltid förväntas lämna sin plats åt andra retar mig. Jag storhandlar ofta och titt som tätt kommer det personer och frågar om de får gå före, trots att jag har ett barn med mig som snart tappar tålamodet.

Och sist jag var i en smyckesaffär hände mig samma sak som igår. Jag tittade ut ett smycke, tog en nummerlapp och ställde mig vid kassan. Efter ett tag kom ett par fram. De var visserligen inne i affären före mig, men jag var färdig före dem.

Expediten ropar mitt nummer och tittar på paret. När hon förstår att jag har numret före dem blir hon vilsen. Jag ser på henne att hon hellre vill hjälpa paret.

”Men du hade kanske inte bestämt dig riktigt!?” säger hon.

En bit utanför affären vallar Pappsen runt med Barnet som är trött och ledsen. Jag känner inte för att stiga åt sidan.

”Jo, jag var färdig.” svarar jag.

Expediten försöker igen:

”Fast du kanske ändå känner att du vill titta runt lite till!”

”Nej, faktiskt inte.” säger jag medan jag hör Barnet gråta.

Till sin stora ovilja får hon expediera mig.

Jag blev arg den gången också utan att våga säga nåt.

Nu undrar jag två saker!

Har jag för lite pondus? Om jag vore en reslig person med mycket auktoritet, gärna en man – skulle folk behandla mig på samma sätt då?

Eller är det helt enkelt jag som har missuppfattat hur man beter sig i små affärer? Är det först in i affären och inte först till kassan som räknas?

Tips på tapas och snygg vattenkaraff

Pappsen och jag tycker om att bjuda på middag. Vi trivs med att ha gäster – jag gillar att laga mat och Pappsen gillar att prata.

Nu har vi inte riktigt så mycket tid över att vi bjuder hem så ofta som vi vill, men vi försöker att bättra oss.

Senast vi bjöd på mat gjorde vi det ganska enkelt för oss med plockmat, det är samtidigt trevlig mat att äta och om man inte är riktigt vet vad gästerna tycker om så kan man ändå vara ganska säker på att det finns nåt som de gillar.

Den här gången bjöd vi på räkor, hemmagjord aioli, vitlöksbröd, pommes, kycklingspett, paprikor fyllda med créme cheese, parmaskinka, ölkorv, blåmögelost och oliver.

IMG_4598.JPG

IMG_4594.JPG

IMG_4600.JPG

IMG_4597.JPG

IMG_4608.JPG

IMG_4601.JPG

IMG_4603.JPG

IMG_4602-0.JPG

Det var gott och fast man gör lite av varje så blir man riktigt mätt ändå.

Fast nåt som Pappsen och jag ofta glömmer när vi bjuder på mat är att köpa dricka. Till vardags dricker vi alltid kranvatten och när jag planerar menyer missar jag ofta att skriva upp dricka på inköpslistan så det får vi alltid panikhandla i sista stund.

Men nu har jag fått hem en snygg vattenkaraff så att vi kan bjuda på kranvatten med stil!

IMG_0354.JPG

Det är så roligt med saker som har en personlig text, och visst är den snygg? Jag har fått den från Gravyrbutiken.se. Så hädanefter kommer jag att servera mitt kranvatten med stolthet!

Jag tänkte lägga upp recept på de fyllda paprikorna eftersom jag själv letade efter bra recept när jag skulle göra dem, men inte hittade något som var som jag tänkt mig. Men det kommer i ett senare inlägg!

Gravidillamående

Jag tror äntligen att gravidillamåendet har släppt nu! Åtminstone så mycket att jag inte kräks längre. I så fall höll det i sig till vecka 23 denna gång. Hu! Det var ungefär lika illa förra graviditeten.

Visst är jag trött och har foglossningar men det är ingenting jämfört med det illamående jag drogs med när det var som värst! Jag vill minnas att vecka 8-11 var som allra mest fruktansvärda! Allt i huset stank, kändes vidrigt, äckligt! Jag var som en zombie som sov tre gånger på dagen och slocknade i soffan på kvällen. Jag hade ingen aptit men var tvungen att äta lite varannan timme för att försöka hålla illamåendet stången. Ändå var det många dagar som jag kräktes upp nästan allt jag försökte peta i mig.

Dessa veckor var de hetaste under sommaren och värmen gjorde allt extra jobbigt, och lukterna ännu skarpare.

Det är svårt att glädja sig åt graviditeten när man mår så dåligt. Jag önskade att jag skulle kräkas så mycket att jag blev inlagd. Då skulle jag slippa gå hemma och försöka orka ta hand om Barnet och hushållet.

Jag kände mig som ett djur som borde bli avlivat för sina plågor.

I mina värsta stunder kände jag nästan att det inte var värt det, att jag inte fixade att må så illa, trots att jag längtat så mycket efter ännu en graviditet!

Lukterna var värst. Badrummet och sovrummet luktade så förskräckligt illa och även resten av huset kändes ostädat och äckligt. Jag orkade inte städa utan ibland drog jag bara moppen med mycket skurmedel runt allt som låg på golvet, i hopp om att det skulle lukta bättre. Jag köpte parfymerat sköljmedel och hängde upp tvätten överallt i huset och jag köpte en spray med luftrenare.

Det gick i ett par dagar sen förknippade jag dessa lukter med illamåendet och än idag klarar jag inte av lukten av sprayen eller sköljmedlet utan att börja hulka.

Efter vecka 10-11 kände jag mig inte riktigt lika däckad av illamåendet längre även om jag fortfarande mådde riktigt dåligt och kräktes flera gånger om dagen. Efter vecka 18 har jag kräkts alltmer sällan och nu är jag i vecka 24 och det har gått en hel vecka sen jag kräktes sist!

Nu har jag riktigt kunnat glädjas åt det nya livet som tar form! Jag njuter så av att bära mitt barn, av att det finns här hos mig, lyssnar på våra röster och ger sig till känna med buffar och sparkar. Jag är en sån som tycker att det är fantastiskt att få vara gravid. Jag är dessutom så lyckligt lottad i övrigt att jag tycker att det kan vara helt i sin rätt att jag drabbas av en del krämpor ibland.

Nån rättvisa ska det väl vara här i världen.

IMG_3992.JPG
Nä, sommaren var ingen dans på rosor…

Alla helgons dag vs Halloween?

Igår firade vi Alla helgons dag genom att besöka kyrkogårdar där vi har anhöriga som vilar och hedrade dessa genom tända ljus på deras gravar. Det är en verkligt fin tradition, och det är rörande att se tidens led när Barnet hjälper till att tända ljus för sina förfäder.

Och idag har vi varit på Halloween-middag hos min mamma. De hade en pumpa på trappan och vi åt god mat tillsammans. Vi klädde inte ut oss men det skulle säkert blivit extra roligt för barnen om vi gjort det. Kanske ett annat år?

Att dessa högtider ligger så nära varandra är för vissa ganska provocerande. När vi kom hem försökte jag läsa på om de båda högtiderna och se om jag kunde reda ut begreppen. Som med de flesta högtider har de en ganska snårig historia – olika länder, religioner och kulturer har haft sina egna traditioner och sen har de blandats ihop och utvecklats vidare.

Alla helgons dag är en kristen högtid och firas till minne av de helgon som inte fått en egen dag i almanackan och det har även blivit en högtid där vi hedrar våra bortgångna. Seden att tända ljus på gravarna är ganska ny, den spreds i Sverige först under efterkrigstiden. Man gjorde detta för att hjälpa själarna att hitta hem till graven igen när vintern närmade sig.

Halloween kommer ursprungligen från Irland och man tror att högtiden uppstod då vikingarna hade starkt fäste där. Kelterna hade tidigare firat Samhain just den 31 oktober då man trodde att de dödas själar kunde återvända till jorden. Vikingarna förde med sig Höstblot där man välkomnade den mörkare delen av året, och Halloween är förmodligen en blandning av dessa högtider. När Irland blev kristet ville man få bort det hedniska Samhain och valde därför att flytta alla helgons dag, som tidigare firats i maj, till den 1 november. 31 oktober blev då Alla helgons afton.

Irländarna fortsatte trots detta att fira Halloween och tog också med sig seden till Amerika, dit många emigrerade på 1800-talet. Där utvecklades högtiden till vad den är idag, irländarnas urgröpta rovor ersattes till exempel med pumpor. Efter hand blev det barnens högtid och nya sedvänjor lades till, som utklädda barn som ringer på dörrar till hus som har uppställda pumor och frågar efter bus eller godis.

I mitten av 90-talet kom Halloween-firandet till Sverige. Men att bara avfärda Halloween som en nymodighet från USA är alltså inte helt rätt. Dess rötter går långt tillbaka i historien och i takt med att Halloween-firandet har ökat i Sverige så har även firandet av Alla helgons dag växt sig starkare.

Två högtider som ligger nära varandra men som båda är värda att uppmärksamma, enligt mig.

IMG_4724.JPG

Hembakade korvbröd

IMG_4714.JPGDen här förmiddagen var vi ute i skogen och grillade tillsammans med Barnets Farfar, Faster och Farbror. Det var verkligen ett bra sätt att spendera en förmiddag på!

Jag kan erkänna att jag är lite kluven till grillning… Jag tycker att det är mysigt, men ofta är det kallt, man fryser om fingrarna men kan inte ha vantar, röken blåser i ögonen vart man än sitter och hur man än grillar så är korven ändå kall inuti! Och sen är det inte alltid så jättegott med korv med bröd heller…

Idag var det inte alls så! Jag hade dragit till med termobyxor, tjock jacka, mössa och vantar så inte frös jag inte! Visst var det en del regn men det gjorde inte så mycket, det fanns vindskydd man kunde sitta under.

IMG_4713.JPG

Medan de andra tände brasan smög jag iväg med svampkorgen, njöt av den vackra skogen och lugnet och lyckades också hitta en del trattkantareller.

IMG_4709.JPG

IMG_4711.JPG

IMG_4718.JPG

När det blev dags att grilla smakade det fantastiskt bra med korv med bröd! När jag var liten bakade min mamma alltid egna korvbröd, nåt jag tyckte kändes väldigt husmoderligt och präktigt när jag blev äldre. Men – nu är det jag som står och bakar egna korvbröd när det vankas grillning! Och det blir verkligen så mycket godare mot de torra och svampiga man köper i affären!

Brukar du baka bröd tycker jag absolut att du ska prova att baka egna korvbröd också! Det enda svåra är att få dem lagom långa och lagom tjocka, men det här receptet gav en fin deg som var lätt att forma. Och som sagt – SÅ GOTT!

IMG_4706.JPG
Korvbröd 25 st

75 g jäst
5 dl ljummen mjölk (gärna standard, eller med lite grädde i om du har lättmjölk)
50 g rumsvarmt smör
2 tsk salt
2 tsk socker
12-14 dl vetemjöl

Lös upp jästen i den ljumma mjölken. Lägg i smöret i bitar, salt, socker och så mycket vetemjöl att det blir en smidig deg som släpper kanterna. Arbeta degen 5 minuter i maskin eller 10 minuter för hand.

Låt jäsa i 30 minuter.

Dela degen i 25 bitar och gör 12 cm långa rullar av dem. Sätt ugnen på 225 grader. Låt korvbröden i 30 minuter innan de gräddar dem i mitten av i ugnen i 10 minuter.

IMG_4707.JPG

Lycka till! 🌺

Insnöad mamma

Ikväll är det Pappsens tur att vara ute på galej. Det var det förra helgen också. Det var nog helt enkelt ganska länge sen det var min tur.

Han är helt enkelt bättre än jag på det där. Han har det i sig på ett annat sätt.

Jag är så inne i familj, hem, jobb och bestyr att tanken på att jag kan lämna hemmet och vara social inte slår mig lika lätt som den slår Pappsen. Och är jag ledig en dag ser jag tvätthögen, inköpslistan och gruset på golvet framför mig. När Pappsen är ledig funderar han även mycket på vem han ska dricka kaffe med.

Jag har blivit en sån insnöad mamma! Förr ökade jag volymen på stereon när jag hörde popiga tjejlåtar, nu skyndar jag mig att höja när jag hör Apans sång på Barnets CD. Och sen fortsätter jag gnola på den när jag strosar runt i affären.

Idag jobbade jag sent och många av mina jobbarkompisar skulle ut och fira Halloween. Det var de glada och uppspelta inför.

”Ha det så roligt!” ropade jag och även jag kände mig lite uppspelt. Fast bara för att jag precis härmade den röst jag har när jag läser saga för Barnet och mamman i boken ropar så till sin son. Väldigt lyckat tyckte jag och log i mjugg för mig själv.

Ja, ni hör ju. Jag borde ta mig i kragen.

Kanske lockar inte fester så mycket nu när jag är trött och har gravidmage, men jag borde kunna hitta på lite skoj ändå.

Jag får planera in det. Fast inte på lördagkvällar för då måste jag titta på ”Så mycket bättre” och dricka te.

Och på söndagarna planerar jag ju veckans meny så då är det också lite körigt.